Tro, hopp och kärlek
”Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken” (1 Kor 13:13 SFB15).
Har du någonsin undrat över varför kärleken betraktas som större än tron och hoppet? Till skillnad från tro och hopp som kommer vara irrelevanta i evigheten så behövs kärleken för alltid. I Hebreerbrevet läser vi att vi ska gå framåt i ”trons fulla övertygelse” (10:22 NUB), ”hålla fast vid hoppets bekännelse” (10:23) och ”uppmuntra varandra till kärlek” (10:24).
Ingenstans antyder Bibeln att vi kommer vara allvetande i vår eviga existens. Det kommer att ta för evigt att lära känna Gud, även i en fullkomlig tillvaro. Vår framtida kunskap kommer dock att vara vida överlägsen vår nuvarande. Nu förstår vi ”endast till en del” men då ska vi känna fullkomligt så som vi är kända (1 Kor 13:12). Troligtvis kommer vår förhärligade existens att utgöras av ett enda evigt klassrum men utan minsta tillstymmelse till uttråkning.
I den här världen behöver vi tro eftersom vi ännu inte fått uppleva vad vi kommer bli (Heb 11:1; 1 Joh 3:2). På samma sätt behöver vi hopp därför att vi hittills inte upplevt den slutliga fasen av vår frälsning – mottagandet av våra förhärligade kroppar (Rom 8:24; 13:11). Tänk dig dagen då okunnighetens ridå dras bort. Vetenskapsmännen säger att vi för närvarande bara använder våra sinnen fragmentariskt. Trots att vi inte kommer vara allvetande i vårt förhärligade tillstånd så kommer vi att ha full kunskap om hans kärlek till oss. Något att se fram emot, eller hur?