Finns det något alternativ?
”Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6 SFB15).
När jag gick i skolan så hade jag en intressant historielärare. Han var ökänd för sitt vitlöksätande som på de tiden inte betraktades som riktigt “kulturellt accepterat”. Han var också känd för att ”ingripa” när det var prov i ämnet. Om han visste att någon var kunnig i historia men tycktes tveka eller verkade osäker på något under skrivningen så kunde han gå fram till eleven i klassrummet. Efter att ha stått en stund och kikat över axeln så började han ställa ”relaterade frågor” till personen. När de gensvarade positivt till hans försöka att hjälpa dem på traven så brukade han utbrista: ”men så skriv då människa, skriv!?
Många år senare gick ryktet att han kommit till tro. En dag mötte jag honom i en gång i en mataffär. Jag frågade då om han kom ihåg mig. Han nickade och medgav att han visst kom ihåg mig. Sedan frågade jag honom om han verkligen hade blivit kristen. Den här gången nickade han inte utan utbrast högljutt och omedelbart – ”Finns det något alternativ”?
Det var i sanning en härlig övertygelse och en frimodig bekännelse. Detta borde vara varje troendes övertygelse och bekännelse, eller hur? Även då det finns många ”alternativ” där ute så kan inget av dem erbjuda evigt och överflödande liv (Joh 10:10; Apg 4:12). Jesu uttalande i Johannes 14:6 var sannerligen exklusivt, det enda sanna.