Delat ansvar
Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv (Gal 6:7–8 SFB15).
Min fasters man brukade skämtsamt säga att i vårt hushåll så har vi ”delat ansvar” – jag gör allt som är fel och min fru gör allt som är rätt. På samma sätt kan man säga att principen om ”delat ansvar” är sann också vad det beträffar vår vandring med Gud, eller hur? Han är ansvarig för konsekvenserna av vår lydnad och vi är ansvariga för konsekvenserna av vår olydnad.
Som troende är vi ibland rädda för att underordna oss hans vilja. Vad händer om Gud inte hjälper mig i min situation? På grund av detta är vi frestade att ta genvägar och kompromissa på många områden. Det kan vara relaterat till givandet, bönen, engagemanget i församlingen, kallelsen till missionsfältet eller tusen andra saker.
Paulus skriver till Tessalonikerna: ”Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk” (1 Tess 5:24 SFB15). Gud driver inte med oss. Han är fullt överlåten till att hjälpa oss angående varje liten detalj relaterad till vår gudagivna kallelse (Fil 4:19). Han tar på sig det fulla ansvaret för konsekvenserna av vår lydnad till honom. Även då han är trofast att disciplinera oss så lovar han dock inte att komma till undsättning när vi lever i konsekvenserna av vår olydnad (Heb 12:3-11).