Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda (Gal 6:7 SFB15).

Som fallna människor möter vi ett frustrerande dilemma. Vi kan välja vår synd men inte konsekvenserna av den. Baptistpastorn Charles Stanley brukar säga: ”du skördar vad du sår, mer än du sår och senare än du sår”.

För det första så för alla beslut, både dåliga och bra, med sig konsekvenser. Det är därför som vi är uppmuntrade att inte förlita oss på vårt eget förstånd utan att istället räkna med honom på alla våra vägar (Ords 3:5-6). För det andra så är konsekvenserna alltid större än vad vi normalt tänker oss. Vi tror ofta att vi kan ”komma undan” med kompromisser och små vita lögner. Så var det i fallet med Ananias och Safira då de ljög för den Helige Ande (Apg 5:1-11). Slutligen så kanske inte konsekvenserna syns och märks omedelbart. Skriften säger dock att vår synd ska ”drabba oss” (4 Mos 32:23). ”Drabba oss” kan också översättas som att synden ”hittar oss till slut”. Baserat på egen erfarenhet så känner jag inte till en bättre detektiv än synden.

Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus (1 Kor 15:57 SFB15). Som väl är så fungerar den ovannämnda principen bakvänt också. Syndens bedrägliga process är detaljerat beskriven i Jakobs brev 1:14-15. Om vi tänker på dessa versar men ersätter ordet synd med lydnad och/eller sanning så har vi ett skottsäkert vinnande koncept, eller hur?