”Vi” och ”dom”
För ett antal år sedan besökte jag en bönegrupp någonstans i Sverige. Det var sommar och platsen bjöd på en minst sagt imponerande sjöutsikt. För en gångs skull var det inte jag som höll i det hela utan hade bara blivit inbjuden av någon som brukade delta i denna regelbundna gemenskap. Innan bönen började så brukade man läsa ett kapitel ur Skriften. Denna dag var det Efesierbrevet kapitel 2 som stod på tur. Efter att texten hade lästs växelvis, mellan den handfull av deltagare som var där, så öppnade man upp för kommentarer. Efter en stund, då ingen hade sagt något, sa jag några ord. Min kommentar föll inte i god jord. Vad som man tog anstöt av var att jag använde termerna ”vi” och ”dom” (förlåt talspråket men det låter bäst så). Argumentet var att med dom stora och svåra utmaningar som vårt samhälle, ja hela världen, står inför så har vi inte råd att dela upp oss i läger, d.v.s ”vi” och ”dom.” Jag hade då naturligt syftat på ”vi” som är frälsta och ”dom” som är förlorade. En ganska pinsam situation uppstod. Å ena sidan så hade jag inga ambitioner att undergräva någon annans arbete i den församlingen, men å andra sidan ville jag inte kompromissa mina bibliska övertygelser. Jag argumenterade för vad jag kallar ” den kristna trons minsta gemensamma nämnare.” Jag hade inga ambitioner att diskutera dopformer, andliga nådegåvor eller kvinnligt ledarskap i församlingen, frågor som både har varit och är brännande. Är det inte så dock att ”vi” en gång i tiden var som ”dom”? Det är ju precis det som texten säger, inte bara en gång utan upprepade gånger. En förvandling har skett och för den är vi så tacksamma att vi lovprisar Gud. Pauls skriver i 1 Kor 15:3-4 att han delgav Korinterna det allra vikigaste, det som utgör evangelium; att Kristus dog, blev begraven och uppstod igen ifrån de döda. Var och en som tror detta budskap för egen del, d.v.s att Han gjorde detta för jag ska kunna bli frälsta, gav Han rätten att bli Guds barn (Joh 1:12). Ef 2:1 talar om att ”vi,” de troende, har blivit levandegjorda. Det vittnar om en förändring, vi var nämligen tidigare ”döda i våra överträdelser och synder.” I vers 2 ser vi hur aposteln talar om att den ande ”vi” var under tidigare är fortfarande aktiv i ”dom,” olydnadens söner. Vidare ser vi att Paulus i vers 3 gör en jämförelse och säger att ”vi” var tidigare som ”dom,” nämligen ”vredens barn.” I versarna 4-7 läser vi slutligen något underbart – hur Gud, i Sin stora nåd, frälste oss och satte oss med Kristus i himlen. Det är vår ny ”ställning” – i Honom. Vårt liv är dolt med Kristus (Kol 3:3). Det är ingen tvekan om utan att Bibeln talar om ”vi” och ”dom.” Bibelns hela budskap är att ”vi” var som ”dom.” Det är dock inte allt. ”Dom” kan bli som ”oss” genom att sätta sin tro på evangelium – de glada nyheterna att Gud blev en människa genom Jesus Kristus. Han dog, blev begraven och uppstod igen från de döda. Han ger nu evigt liv till var och en som tror (Joh 3:16). Jag kan förstå dessa personers argument att inte dela upp oss i grupper men det är Bibelns klara budskap att det går en knivskarp skiljelinje mellan ”dom” och ”oss.” Det handlar om liv och död, rättfärdighet och synd samt himmel och helvete. Vi kan inte ignorera detta tidlösa budskap i Guds Ord. Om du läser detta och vet att du är i Paulus kategori ”vi” så prisa Gud för nåden och förvandlingen. Om du befinner dig i apostelns andra kategori, ”dom,” så är Herren redo att förvandla dig. Ingen som kommer till Honom visar Han bort (Joh 6:37).