Helt och hållet hållbart – om vårt tids stora ödesfråga.

 

Vad är hållbart? 

Allt ska vara ”hållbart” idag. Det tycks vara dagens mest använda modeord. Även om  ordet eller uttrycket kan betyda en mängd saker i olika sammanhang så är oftast meningen att vi ska leva och hantera saker och situationer på ett sådant sätt att också kommande generationer ska kunna leva vidare under ”vettiga förhållanden” på denna jord. 

Ordet har nästan blivit en synonym till överlevnad. Vad är det då som hotar oss mest? Även om miljöfolket säkert har en poäng så har hotet om global uppvärmning och klimatförändringar gått från vetenskap till politik, vidare till business och slutligen blivit västvärldens religion. 

Vad säger då Skriften om hotet mot vår existens? Finns det en del frågor som är viktigare än andra? Finns det saker som utlöser Guds vrede? Finns det ett agerande som på ett särskilt sätt drar dom över ett folk eller en nation? Baserat på vårt korta studie så kommer vi att se att abort förmodligen är vår tids viktigaste fråga. 

 

När det extrema var normalt 

Knappast något ämne upprör mer eller utlöser känslor på det sätt som abortdebatten gör. Det intressanta med denna fråga, och många andra spörsmål idag, är att vissa åsikter betraktas som ”extrema”. Jämfört med vad? Lek med tanken att vi med hjälp av en tidsmaskin kunde förflytta oss bara femtio år tillbaka i tiden. Vi skulle sedan ge oss ut på gatorna och intervjua folk angående en del politiskt heta potatisar. Vi skulle då upptäcka att det som anses ”extremt” idag  i stort sett var ”normalt” då. Var Sverige och övriga västvärlden fullt av extremister och mörkermänniskor på den tiden? Hur ska vi i så fall förklara varför den överväldigande majoriteten av befolkning verkar tycka att samhället i stort går åt fel håll? Vi har ju gjort framsteg, eller?  

 

Vem bestämmer vad som är rätt?  

Med andra ord, vem bestämmer vad som är extremt? Vad baserar man sina åsikter och ställningstaganden på? 

Vi kan med stor sorg konstatera att  människor i allt mindre utsträckning formar uppfattningar och ställningstaganden med Bibeln, Guds Ord, som grund. Man styrs istället av zeitgeist (den rådande tidsandan). Det som var rätt tidigare är kanske helt fel nu. Vad som avgör vad som är rätt och fel är om 51% tycker på ett visst sätt. Då har det ju beslutats demokratiskt att något ska vara på ett visst sätt. Nja, det verkar ju inte heller riktigt stämma. 

Vad händer om 51% inte tycker som ”kultureliten” och de ”upplysta”? Ja, då tycks det vara så att denna ”oupplysta majoritet” måste fösas tillbaka till ”skolbänken” så att de så småningom kan samlas till den ”vidsynta” och ”fördomsfria” skaran.  

 

Abort 

Först vill jag poängtera att om du gjort en abort så finns förlåtelse och upprättelse från Gud alltid där för dig.

Oavsett på vilket sätt kristna varit involverade med abort så finns förlåtelse och upprättelse från Gud alltid redo (Isa 43:25; Ef 4:32; Kol 3:13; 1 Joh 1:9). Detta borde vara en självklarhet, men det är uppenbarligen inte alltid fallet. Vi vill därför understryka denna viktiga sanning. 

Det är inte alla kvinnor som mår dåligt efter att de gjort en abort, men vi vet att det finns kvinnor som gör det. Om du mår dåligt efter att ha gjort en abort så finns det hjälp att få. Läs mer på www.efterenabort.se. 

 

Vad handlar abort om?

Ja, där går åsikterna verkligen isär. Förespråkarna menar att det bara handlar om opersonlig cellvävnad. Det handlar om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Det är alltså upp till det mänskliga förnuftet att fälla avgörandet huruvida ett ofött barn ska få se dagsljuset eller inte. 

Motståndarna menar att man  släcker ett liv som började redan vid befruktningsögonblicket. Vare sig man baserar det på Bibeln eller inte så ser man det som moraliskt fel att utföra, och oftast att även tillåta, abort enligt lagen. 

Så finns det också förstås en stor skara som kanske inte riktigt vet eller har tagit ställning. Man föredrar att hålla sig neutral. Denna grupp tycks dock minska och polariseringen blir allt mer påtaglig. Det som oftast framhålls i dag från abortförespråkarna är kvinnans rätt till sin kropp medan det av abortkritikerna ofta poängteras att det finns ett ofött barn i kvinnans mage och att barnet också har rätt till sin kropp. 

Är sanningen objektiv eller subjektiv? 

Det fanns en inte alltför avlägsen tid när sanningen var målet för vetenskapsmän, journalister, politiker och inte minst kyrkans folk. Idag, i enlighet med profeten Jesaja, vacklar sanningen på torgen (Jes 59:13–15). Önskan att veta sanningen har ersatts med det postmoderna konceptet att sanningen är föremål för förändring och utveckling. Det som anses viktigt är inte den ”objektiva sanningen” utan snarare ”rätten” att få forma sin egen sanning. Kort sagt att få uttrycka sin egen åsikt. Sanningen är ju, trots allt, subjektiv och individuell, eller? 

För oss som betraktar oss själva som Bibeltroende kristna så är saken betydligt enklare. Sanningen är ”objektiv” och är något som står både över oss (är den är högsta auktoriteten) och utanför oss (har sitt ursprung i Gud och Hans Ord). Det är inte något vi uppfinner, modifierar eller utvecklar. Sanningen är istället något som vi måste förhålla oss till. Vårt mål borde därför vara att ödmjuka oss inför den Levande Guden, Hans uppenbarelse av sig själv och sin vilja genom Skriften (jfr  Ps 119:89; 1 Tim 6:20). 

I den objektiva sanningens namn måste vi därför ställa två avgörande frågor när det gäller abort. För det första: när börjar livet? För det andra: varför är livet heligt?     

 

När säger Skriften att livet börjar? 

Även om den moderna vetenskapen har gett oss mycket förståelse om hur tidigt det lilla barnet i mammas mage verkligen har ”sitt eget” liv (vem minns inte Lennart Nilssons banbrytande bok Ett barn blir till?) så är det alltid Bibeln som avgör när livet börjar. För det första så är det Gud som avgör om och när en kvinna blir havande (1 Mos 29:31; 30:22–23; Rut 4:13). För det andra så är det Herren som formar barnet från början till slut (Ps 139:13–16; Pred 11:5). Av åtskilliga bibliska anledningar till att abort inte kan rättfärdigas så är det två saker som är speciellt viktiga i sammanhanget. Den ena är om tidpunkten då barnet får en själ går att fastställa. Den andra är vad Skriften menar då det står att människan är skapad till Guds avbild. 

 

När och hur blir själen till?  

I denna artikel kommer vi inte att diskutera om människan är tvådelad (materiell och immateriell) eller tredelad (ande, själ och kropp). En del menar att Bibeln inte skiljer på ande och själ medan andra gör det. I vilket fall så är alla Bibeltroende kristna överens om att människan har en odödlig immateriell del eller aspekt (den inre människan). Vi kommer därför att tala om ”själen” som den del som gör människan till en evighetsvarelse. Det finns i huvudsak tre synsätt som försöker beskriva själens tillkommelse. 

 

Teori 1: Själen existerade innan kroppen blev till 

Enligt denna teori så har själen någon form av ”förexistens” för att sedan träda in i i kroppen vid ett tidigt och ofta ospecificerat tillfälle mellan befruktningen och födseln. Den grekiske filosofen Platon och kyrkofadern Origenes förespråkade detta synsätt. Gnostikerna tänkte ofta i dessa banor och såg ibland kroppen som ett slags fängelse för själen. En liknande åskådning återfinns också idag inom hinduismen. Även mormonerna har en liknande uppfattning om själens ursprung. Människans syndfullhet, ofta synlig redan i ett mycket tidig, brukar enkelt förklaras med att själen har syndat vid ett tidigare tillfälle på någon annan plats, innan den hamnade i en mänsklig kropp.       

Även om många idag säger sig vara sekulära och därmed tar avstånd från den kristna tron så är det inte ovanligt att man tänker på detta sätt. . Accepterandet av reinkarnation är till exempel mycket utbrett i västvärlden. Denna uppfattning angående själens ”uppkomst” saknar dock helt bibliskt stöd. 

 

Teori 2: Själen blir till genom en individuell skapelseakt vid något tillfälle mellan befruktningen och födseln 

Enligt detta synsätt är själen en omedelbar skapelseakt av Gud. Endast kroppen är ”fortplantad” från tidigare generationer. Bibeln talar om att Gud är den som skapar själen (e.g. Jes 57:1). En ”direktskapelse” av själen förklarar också hur Jesus kunde födas syndfri. Den grekiske filosofen Aristoteles samt den latinske kyrkofadern Hiernonymus var förespråkare för denna uppfattning. Thomas av Aquino, den inflytelserike italienske filosofen och teologen, trodde sig ha ett bibliskt stöd för detta synsätt. Idag är detta ofta den officiella hållningen bland både katoliker och reformerta kristna. 

Denna teori är betydligt mer biblisk eftersom att den gör en åtskillnad mellan själ och kropp. Själen har alltså inte en förexisterande evig tillvaro någonstans. Synsättet har dock ett antal svagheter. För det första så betyder inte ”skapelse” av själen att det är en direkt och omedelbar skapelseakt av Gud. Bibeln talar på samma sätt om Gud som skapare av våra kroppar (Ps 139:13–16; Jer 1:5). Här vet vi att det inte rör sig om ”direktskapelse” utan antyder snarare ”indirekt skapelse” (hela mänskligheten var i Adam och endast han kom till genom en direkt skapelseakt). Vidare så nämner Skriften till exempel att Levi existerade i ”sädesform” i sin faders höfter redan innan han var född (Heb 7:10). Slutligen kvarstår ett stort problem med denna teori. Eftersom vi föds i synd ( jfr . Ps 51:7) så måste ju Gud i så fall vara syndens upphovsman, vilket tydligt strider mot Bibelns uppenbarelse av Hans goda och felfria karaktär (e.g. Jak 1:17; 1 Joh 1:5). Som en parentes kan vi nämna att en del kristna som håller fast vid detta synsätt inte ser människan som rakt igenom syndig. Själen betraktas inte som syndig vid födelsen . Personen blir istället syndig då han eller hon kommer i beröring med synden i världen. Då skulle ju någon, teoretiskt sett åtminstone, kunna leva ett syndfritt liv och därmed inte vara i behov av frälsning. Detta strider definitivt mot den bibliska undervisningen om synd och frälsning.  

 

Teori 3: Varje enskild själ är avlad genom föräldrarna  

Detta synsätt kallas ibland traducianism (från latinet och betyder ungefär ”att föra över”). Merriam-Webster definierar traducianism på följande sätt: ”en teologisk lära som säger att bebisens mänskliga själ genereras från föräldrarnas själar vid befruktningsögonblicket i stort sett på samma sätt som kroppen genereras”. Denna uppfattning säger att den mänskliga rasen kom till genom en direkt skapelseakt då Gud formade Adam. Detta gäller både kropp och själ. Framtida generationer blir till genom naturlig fortplantning. 

Även om  det inte kan fastställas med säkerhet så verkar den berbiske teologen Tertullianus varit den förste som framställde detta synsätt. Detta betraktelsesätt är idag vanligt i kretsen av lutheraner men också bland andra protestantiska grupper. Det verkar också ha det starkaste bibliska stödet av dessa tre teorier, vilket är naturligtvis är viktigast. Människan är en ”art” eller ett ”släkte” och i egenskap av detta så fortplantar hon sig i sin helhet, inte i delar (kropp och själ åtskilt). Hela mänskligheten har i Adam och Eva ett gemensamt ursprung (jfr . Apg 17:26). 

Denna teori tillhandahåller de mest bibliska och därmed mest logiska förklaringarna på de svåraste frågorna relaterade till människans själ. Framför allt förklarar den vårt deltagande i Adams synd (hans synd blev tillräknad hela mänskligheten). Den ger också ett tillfredsställande svar på varför människan föds syndig (syndanaturen ärvs från generation till generation). Vad som är speciellt viktigt i sammanhanget är att traducianism hävdar att hela människan (kropp och själ) blir till och är komplett vid befruktningsögonblicket. 

 

En kort titt på Romarbrevet 5:12-21  

Detta stycke säger klart och tydligt att alla människor syndade ”i Adam”. Synden kom in i världen genom den första människan, Adam. Denna ursprungssynds omedelbara påföljd var andlig död. Som ett resultat av denna andliga död så dör alla också fysiskt (jfr . Heb 9:27). Detta sker dock inte på grund av personlig överträdelse, utan genom släktskapet med Adam. Det betyder inte att vi är oskyldiga. Termen som används i Svenska Folkbibelns översättning från 2015 ”alla hade syndat” avslöjar något intressant. Det sista ordet i vers 12 är ”syndat” (ἥμαρτον). Det är ett aoristverb i aktivform. Betydelsen är då att vid något obestämt tillfälle i dåtiden fattade alla människor ett beslut att synda (i Adam). Det är således vi alla som fattar beslutet att synda, utan någon extern påverkan. Det betyder att om vi hade haft samma förutsättningar och omständigheter som Adam så hade vi följt i hans fotspår och begått samma synd. Adam var alltså representativ för den mänskliga rasen och vi alla ”deltog” därmed i denna synd med oöverskådliga konsekvenser för hela människosläktet.  Första Korinterbrevet 15:21-22 beskriver samma sak. Att synden kom genom en människa står därmed klart. Vi ser också att försoningen kommer genom en människa, den inkarnerade Jesus Kristus, som är full Gud och full människa (cf. 1 Kor 15:45). 

 

Vad blir då slutsatsen av detta?    

Vi nämnde tidigare att teori nummer 3, traducianism, har det starkaste stödet i Guds Ord. Gud är alltings Skapare och det är endast Han och Hans Ord som avgör när ett foster blir en ”komplett människa”. Bibeln säger att varje själ avlas av föräldrarna vid befruktningsögonblicket. Som kristna och med Bibeln som rättesnöre kan vi inte tala i termer som att fostret blir en människa vid ett visst tillfälle under graviditeten. Vi kan bara konstatera att fostret är en fullständig människa med en evig själ från första stund, d.v.s. vid befruktningsögonblicket. 

Det är därför inte upp till oss att ha en åsikt om abort. Vi måste istället ställa frågan som reformatorerna ställde ”vad står det skrivet”. Endast Guds Ord ger oss vägledning i frågan. Baserat på vår diskussion kan vi därför bara dra slutsatsen att abort inte har något som helst bibliskt stöd. Det måste därmed betraktas som mord. Varför är då dödandet av en människa, född eller ofödd, så allvarligt? 

 

Skapade till Hans avbild 

Svaret är att vi är skapade till Guds avbild. Skriften använder ordet eller termen inte mindre än sex gånger (1 Mos 1:26, 27; 5:1; 9:6; 1 Kor 11:7; Jak 3:9). Teologer har diskuterat vad detta betyder i århundranden. Vi kan redan från början konstatera att det inte rör sig om en fysisk likhet. Gud är en Ande (Joh 4:24) och en ande har inte kött och ben (Lukas 24:39). Jesus, som är Gud, har dock en kropp i all evighet på grund av Hans inkarnation (Joh 1:14; Gal 4:4; 1 Tim 3:16; 1 Joh 1:1–2). Vi kan istället finna bibliskt stöd för att denna ”avbild” snarare handlar om en mental, moralisk och social likhet med vår Skapare.  

 

Mental likhet 

Människan har en särställning i skapelsen och står omätbart högre i rang än den övriga skapelsen som inkluderar växter och djur. Människorna blev från första början satta att råda över skapelsen (1 Mos 1:18). Det var minst sagt ingen liten uppgift. Även om  vi ibland förbluffas över djurens förmåga att instinktivt göra och förstå vissa saker så förmår de inte att ha intelligenta diskussioner, lösa avancerade ekvationer, bygga datorer, komponera musik och skriva böcker. Att människan står över djuren förstår vi också genom att Adam exempelvis fick i uppgift att namnge alla djur (1 Mos 2:19). Bibeln är full av kommunikation mellan Gud och människan. Ett av många exempel ser vi i Första Moseboken 18:16-33. Där har Herren en intellektuell och logisk konversation med Abraham angående Sodoms och Gomorras framtid.  

 

Moralisk likhet 

Människans förmåga att urskilja vad som är rätt och fel placerar henne på samma sätt i en särskild kategori. Många djur kan bli tama och ha en viss förmåga att vilja behaga människor (särskilt hundar 😊). På grund av det så kan det upplevas som att djuren också har någon slags moral. I termer som rätt och fel, har de dock ingen förmåga att förstå vad det betyder att stjäla, ljuga och döda. Gud har endast ålagt människan att följa moraliska lagar. Även där ingen lag finns håller Gud människorna ansvariga för sitt uppförande och beteende genom samvetet (Rom 2:14-16; 13:1–7). Sammanfattningsvis så är människan en moralisk varelse, vilket inte kan sägas om djuren och växterna.  

 

Social likhet 

Tveklöst har människan en social natur, en längtan att ha gemenskap med andra människor. Denna längtan inkluderar naturligtvis också gemenskapen med hennes  Skapare. Detta förnekas dock kategoriskt sedan fallet. Denna egenskap eller förmåga har sin grund i Guds väsen. Skriften vittnar om en evig kärlek och en intim gemenskap inom den treeniga gudomen. Vi ser hur Fadern älskar Sonen och hur den Helige Ande vittnar om denna kärlek (e.g. Lukas 3:22). I skapandet av kvinnan ser vi inte bara människans intellektuella kapacitet men också behovet av och förmågan att ha en djup mental, social och även fysisk gemenskap (1 Mos 2:18-24). 

 

Några konsekvenser av att människan är skapad till Guds avbild            

Likheten med Gud har inte omintetgjorts på grund av fallet. Eftersom människan är skapad till Guds avbild så har ofrälsta människor samma människovärde som de troende. Det är till och med en allvarlig företeelse att förbanna en annan människa, oavsett om hon är troende eller inte (Jak 3:9). Några liknande förmaningar ser vi inte vad det gäller den övriga skapelsen, djur och växter.   

Enligt Bibeln så är det största brottet som kan begås av människor mord. Det är också ett av budorden – ”Du skall inte mörda” (2 Mos 20:13). Gud ser med största allvar på denna företeelse. Han instiftade till och med dödsstraffet efter floden. Han gav då myndigheterna och de styrande både rätten och skyldigheten att avrätta den som begår överlagt mord (1 Mos 9:6). Skälet till att mord står i en klass för sig när det gäller överträdelser och brott är just att människan är skapad till Guds avbild. Att mörda är att angripa ”Guds avbild”. Därför skriver Paulus att överheten bär svärdet, d.v.s. rätten och auktoriteten att verkställa dödsstraffet (Rom 13:1–7). Om den tanken bär dig emot så måste frågan ställas: vad betyder då dessa båda versar (speciellt 1 Mos 9:6) om de inte talar om dödsstraff för mord? Kulturella tolkningar och mänskligt önsketänkande måste stå tillbaka för Skriftens tydliga undervisning. 

Återigen ser vi hur människan intar en särställning i skapelsen. Jägare ställs inte inför rätta då de skjuter ett rådjur (om de ändå blir det så beror det förmodligen på att det inte var rätt säsong för jakten). En slaktare sover inte dåligt om natten för att han dödar djur hela dagen lång. När hunden blir gammal och skröplig ger vi den en spruta så den ”somnar in”. Vi kanske är ledsna en tid men vårt samvete störs inte nämnvärt av det. Det är uppenbart för  de flesta att djurens liv inte har samma värde som en människas. Även om Bibeln uppmanar oss att ta väl hand om djuren så har de inte ”mänskliga rättigheter”(Ords 12:10). De är inte skapade till Guds avbild (cf. Ords 12:10). Skriften talar om att det förhåller sig så och även livets erfarenheter vittnar om detta. Det unika människovärdet finns automatiskt inbyggt i oss. Detta hänger samman med att Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan (Pred 3:11). 

 

En skev bild av sanningen  

Vi ser idag hur dessa normer är attackerade. Abort är lagligt (döda oskyldiga) och mördare straffas minimalt (beskydd av de skyldiga). Jesaja skrev under en tid som tycks ha liknat vår egen: ”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert” (Jes 5:20 SFB 2015). 

Det finns åtminstone två skäl till att sanningen förvrängs när det gäller inställningen till livet och framför allt då synen  på livets värde och praktiserandet av abort. För det första  har Bibelns inflytande i samhället minskat drastiskt under ett par generationer. Många kristna ser inte längre abort som ett allvarligt brott utan som en human åtgärd för både mamma och barn skulle omständigheterna inte vara önskvärda eller optimala. Man ser det oftast inte ens som ett nödvändigt ont utan som en mänsklig rättighet. Utan att de troendes vittnesbörd, övertygelser och böner finns inte mycket hopp. Utan salt och ljus ruttnar samhället och mörkret tar över (Matt 5:13-14). 

För det andra så är människan, efter fallet, i ständigt uppror mot sin Skapare. Hon vägrar därför att underordna sig Guds lagar och förordningar (Rom 8:7). Den fallna människan lever för sig själv och sina egna intressen. Då måste hon också strida mot Guds uttalade förordningar angående äktenskap, sex och familj. Abort är bara ett symptom på den tilltagande sekulariseringen och den inneboende rebelliskheten hos den fallna människan mot Gud och Hans uppenbarade syfte, plan och vilja. 

 

Hur ska vi som kristna då tänka om allt detta? 

Livet börjar vid befruktningen och ett foster är i Guds ögon en hel och komplett människa från första början. Detta liv är heligt på grund av att människan är skapad till Guds avbild, hon har till skillnad från djur och växter en evig själ. Med dessa två ursprungliga frågor besvarade kan vi konstatera vissa saker gällande hur kristna bör se på abort. 

Människans likhet med Gud utgör också hennes kapacitet för att bli frigjord från syndens band. Jesus blev den andra Adam för att alla de som tror ska kunna bli frälsta och ha en rätt ställning inför Gud (Jes 53:5; 1 Kor 15:45-48). Detta faktum gör att även den ofrälsta människan är dyrbar i Guds ögon. Evolutionsteorin förmår inte ge människan något (evigt) värde. 

Baserat på det enda tillgängliga rättesnöret, Bibeln, bör inte kristna utföra, eller tolerera abort. Inte heller ska man i någon form stödja eller uppmuntra de krafter som driver frågan om en liberal abortlagstiftning. Våldsamma protester är dock inget vi finner stöd för i Bibeln. Jesus uppmuntrade aldrig sina efterföljare att bruka våld för att försvara eller utbreda den kristna tron (jfr  Matt 26:47–56). Vi ska istället underordna oss överheten och be för den (Rom 13:2-7; 1 Tim 2:2; Titus 3:1-3). Det finns dock tillfällen då troende, likt apostlarna, är tvungna att lyda Gud mer än människor (Apg 5:29). 

 

Lösningen finns i Matteus 28:18-20

Även om  kristna säkert kan göra nytta på de politiska och sociala planen så är lösningen inte politisk eller social, utan andlig. I Matteus 28:18–20 finner vi den så kallade missionsbefallningen. Där uppmanade Jesus sina lärjungar och tillika alla kommande generationer att predika evangelium och att undervisa de som kommer till tro på Honom om sanningen. Det effektivaste sättet att utkämpa kampen för de ofödda barnens rätt att leva är därför utan tvekan att ta tid för evangelisation. Detta kan tyckas lite naivt och opraktiskt. Men… bara pånyttfödda människors böner och påverkan i världen kan föra med sig en verklig och bestående förändring. På samma sätt bör vi investera vår tid, våra resurser och vår energi till att undervisa Guds Ord till dem som kommit till tro. Bara förnyade sinnen kan urskilja Guds vilja (Matt 12:1–2).  

 

Helt och hållet hållbart till sist 

Är abort hållbart? Definitivt inte. Enligt Skriften är det i högsta grad ohållbart. Gud avgör vad som är hållbart, inte vi människor. Abort är sannerligen vår tids stora ödesfråga. Nationernas framtid ligger i vågskålen på grund av denna fråga. Låt oss be om en förändring hos de styrande och hos folkopinionen. Låt oss också be att kristna ska se klart angående detta och utgöra salt och ljus i vårt land och runt om i världen. Det enda som är helt och hållet hållbart i sammanhanget är genuin omvändelse och bön om nåd och förändring.