Nådens Mission

”Då kom modern till Sebedeus söner fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något. ²¹ Han frågade henne: ”Vad vill du?” Hon sade till honom: ”Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra.”²²  Jesus svarade: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?” De svarade: ”Det kan vi.” ²³ Jesus sade till dem: ”Ni ska få dricka min bägare. Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har berett dem för.”²⁴  När de tio andra fick höra det, blev de upprörda över de båda bröderna. ²⁵  Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. ²⁶ Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, ²⁷ och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. ²⁸  Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (SFB).

Vi vet alla att tålamod är en bristvara i dessa tider. Situationen verkar dock inte, av texten att döma, ha varit särkilt annorlunda på Jesu tid. Det judiska folket hade en stark längtan att se sin utlovade och profeterade Messsias anlända och befria dem från det förhatliga romerska oket. Lärjungarna var sannerligen inga undantag. De hade ju vandrat med Honom och såg det naturligtvis som en självklarhet att de skulle få de mest prominenta plasterna i Hans kommande teokratiska regering.

Det var ändå något som hindrade dem från att kliva fram frimodigt och få reda på hur det verkligen förhöll sig med ”regeringsbildningen.” Det är nog allmänt känt att det mest effektiva påverkningsmedlet som finns att tillgå i denna värld är – ja just det du gissade rätt – mammor. Så pojkarna skickade fram sin mor för att få klarhet i saken (V.20-21).

Jesus, som alltid, urskilde deras motiv och tog tillfället i akt att undervisa dem något andligt (v.22-23). Efter att ha kallat samman dem så gör Han det helt klart att det finns ett samband mellan lidandet i denna tid och måttet av härlighet som den troende kommer att uppleva i den kommande tidsåldern (Rom 8:17; 2 Tim 2:12a; 1 Pet 4:13; Rev 2.26; 3:21). Då Jakob och Johannes (Sebedeus söner) får frågan om de kan dricka den bägare (måttet av lidande) som Han ska dricka så svarar de fulla av mänsklig tillit att de kan.

När de andra tio får vetskap om detta så blir de upprörda (v.24). Det är logiskt att tro att även de, precis som oss, hade samma tankar i sina hjärtan. Med facit i hand så vet vi att ingen av dem förmådde att ”dricka denna bägare,” utan alla övergav Honom istället (Matt 26:56; Mark 14:50) och Petrus, deras ledare, till och med förnekade Honom (Matt 26:69-74; John 18:15-18; 25-27). Ärligt talat så hade vi nog alla gjort samma sak i den situationen.

Jesus berättar nu att i Guds rike fungerar saker och ting annorlunda än i denna värld (v.25-28). Det är tjänandet som är den störtsta dygden, inte styrandet. Lidandet är norm för den som vill följa Herren, det lovar Jesus tveklöst (Joh 16:33). Vad verktyget beträffar så önskade lärjungarna sig en spira att styra med, men de fick istället en handduk att tvätta varandras fötter med (Joh 13:1-17). Vad det gäller plasten så ville de ha en tron att sitta på, men de blev istället hänvisade till Hans fötter. Maria, verkar det som, hade förstått denna princip långt innan läjungarna (Lukas 10:38-42).

Verktyget är, som sagt, en handuk som symboliserar det nedlagda livet. Jesus, i egenskap av den Gode Herden, lade ner sitt liv för fåren (Joh 10:17-18) och vi är ombedda att göra samma sak (John 15:13). Platsen, som tidigare nämnts, är vid Hans fötter, där vi lyssnar och lär (Lukas 19:48). Det kommer en dag då vi kommer att se rollerna ombytta. De förföljda kommer att bli regenter (Matt 5:10) och de som förföljt kommer att få sitt rättmätiga straff, förutsatt att de inte omvänder sig och tror evangelium (2 Tess 1:6).

Principen att regera genom lidande är framträdande i Skriften. Under församlingens tidsålder, som började då Anden gavs på Pingstdagen (Apg 2:1-4) och avslutas då Jesus rycker upp Sin församling (1 Tess 4:13-18; 1 Kor 15:51-52), förbereds den troende för att styra med Honom, i Hans kommande rike (Rev 2:26:3:21).

Watchman Nee, den kände kinesiske evangelisten och författaren satt i fängelse från kommunisternas övertagande i slutet på 40-talet till hans frigivande i början på 70-talet. Han tvingades dela ut kommunisttraktater mot sin vilja men samtidigt bar hans skrifter (böcker som andra satt samman baserade på hans predikounderlag) frukt världen över. Han dog i samband med sitt frigivande. Var dessa årtionden bortkastade? Nej, långt därifrån. De var förberedande för en tidsålder som vi ännu inte sett men som är utlovad och Guds Ord är att lita på (Rom 3:4).

Häromdagen blev jag uppmuntrad av Levi Petrus uttalande som jag såg på min farfars gravsten – ”löftena kunna ej svika.” Lidandet är aldrig förgäves för dem som är i Kristus Jesus. Vi, precis som Jakob och Johannes, får med handuken i handen och sittande vid Jesu fötter vänta på att Hans rike ska sättas upp – amen!

Mikael