En viktig fråga som kräver ett ärligt svar

Frågan om ondska i världen är en fråga som alla kristna förmodligen får minst en gång i livet. Ibland är det en nyfiken fråga och andra gånger är det ett ifrågasättande av Guds existens (eller snarare av Hans karaktär, jag kommer till det). 

Eftersom jag studerar apologetik, försvaret av den kristna tron, så är det här en fråga som jag har fått förmånen att studera i detalj vid ett antal gånger. Nyligen kom frågan upp igen, då en av mina troende vänner, som fått frågan av en tredje person, vände sig till mig för ärliga svar. Mitt svar till min vän kan ni läsa här.

Brevet

“Det som bl.a. talade till mig i min kursbok*, som jag skickade dig, är att i en ateistisk värld så finns det inga “måsten” eller “borde”. Om man uttrycker en önskan om en högre moralisk godhet, så måste man ställa sig frågan: Enligt vem? Om det inte finns en Gud, vem eller vad säger att något bör vara si eller så. Vem säger att det inte borde finnas ondska och lidande, eller att det är fel. Vad är ont och vad är gott? 

Objektiv moral i en ateistisk världsbild

En ateistisk världsbild är “descriptive” (beskrivande) men inte “prescriptive” (normativ) som den kristna världsbilden är. Saker och ting är bara som de är. Varför skulle de vara annorlunda? Kanske de borde vara annorlunda enligt en person. Men då är det bara den personens preferens, tycke och smak. Jag tycker exempelvis, som även överensstämmer med den kristna världsbilden, att varje människas liv är heligt, medan nazisten eller IS-medlemmen bara tycker att vissas liv är heliga. Vem är jag att tycka och peka finger åt att de har fel om jag inte har ett “objektivt gott” som referens/måttstock. 

Man kanske tror att samhällen/stater/länder har utvecklat en moral genom årtusenden. Om så är fallet, vem kan då säga att det som hände i Nazi-Tyskland eller i dagens Saudiarabien är fel. Det samhället har ju bara utvecklats åt det hållet. Vem eller vad säger att västvärlden har utvecklats åt rätt håll och deras åt fel håll? 

Man kanske säger att den mänskliga rasen drar fördelar av människans goda dygder och goda moral. Men det är inte alltid sant. Många samhällen skördar framgångar genom att människor agerar tävlingsinriktat och därmed själviskt, vilket inte anses vara en dygd. Däremot är dygder som förlåtelse, ödmjukhet och tacksamhet knappast egenskaper som ökar människans överlevnad. Varför anses de då vara bra egenskaper? Ateister, som ändå är inkonsekventa med sina åsikter och medger att vi har en objektiv moral, försöker ofta grunda detta i konsekvensetik. Detta är dock ett cirkelresonemang då källan till vår objektiva moral inte också kan vara konsekvensen eller resultatet av vår objektiva moral.

Enligt evolutionen och tesen ’the survival of the fittest’ så borde vi varken ha sjukhus eller hjälpa de svaga, eftersom det gör rasen svagare. Det går helt emot deras världsbild om man tänker efter. Sjukhus kostar dessutom mycket pengar, tid och andra resurser, helt onödigt och främjar inte någon (enligt evolutionen).

Tanken på gott och ont kommer från den kristna världsbilden

Bara tanken på att det finns lidande och ondska i världen, och att saker och ting inte är som de borde, är något som ateisten faktiskt lånar ur den judeokristna världsbilden. 

Gud skapade en perfekt värld, utan lidande och ondska, men genom människan kom synden in i världen och genom synden död, lidande och ondska. Så roten till ondska och lidande är vi människor. I en ateistisk värld utan Gud så kan vi också bara peka på människan som orsak (vem annars?), så här är ju ateisten och den kristna överens. 

Du har säker hört personer säga att ”det är så orättvist” om tex en person får cancer eller om en person dör i förtid. Orättvist, enligt vem och vad? Tror man inte på Gud så har ju livet bara sin gilla gång. Några dör unga och andra dör gamla, men det är bara så det är. Det är bara i den kristna tron som döden är något onaturligt, det var inte så det var menat. Genom synden kom döden in i världen, men det var inte menat på det viset. Här har dock den kristna tron en lösning på problemet, som vi kan läsa nedan, medan ateisten inte har någon lösning alls.

Varför stoppar Gud inte allt lidande?

Men varför stoppar då inte Gud allt lidande, om han nu är alltigenom god och allsmäktig. Den bästa förklaringen tycker jag är pga av kärleken till oss. Gud är kärlek (1 Joh 4:8) och källan till kärlek. Och bunden till kärleken är den fria viljan. Det finns nämligen inte något som en påtvingad kärlek, utan kärlek måste komma av ett fritt val. 

Pga av att kärlek är den högsta etiken av dem alla, och att kärlek och fri vilja går hand i hand, så gav Gud oss den fria viljan. Med den fria viljan gav han oss möjligheten att älska honom och varandra, men också möjligheten att välja bort honom, att välja ont före gott. Så mycket älskar Gud oss. Han kunde gjort oss till robotar som bara väljer gott före ont, men då hade det inte varit av eller genom kärlek han skapade oss. Han älskar oss så mycket att han gav sitt eget liv för den mänskliga rasen (Joh 3:16; Rom 5:8; 1 Joh 4:9-10) så att den som tror på honom får evigt liv. Han gav sitt liv trots att han vet att många kommer att välja bort honom.

CS Lewis sa följande; “Det finns två sorters människor i denna värld, de som böjer knä inför Gud och säger ‘Låt Din vilja ske’ och de som vägrar böja knä inför Gud och till dem säger Gud ‘Låt din vilja ske’.“ 

Gud låter oss välja fritt, på grund av sin kärlek till oss. Men ett val innebär alltid en konsekvens, och därmed får vi även ta konsekvenserna av vårt fria val.”

 

Fråga eller ifrågasättande?

Låt mig till sist få ställa en utmanande fråga till dig som läser det här. Om jag kunde bevisa för dig att Gud finns, att bibeln är sann och att svaret på varför det finns ondska i världen är som jag beskrivit ovan, skulle du då bli kristen? Om svaret är ja, så anser jag att du ärligt söker sanningen. Om svaret är nej, så skulle jag vilja påstå att frågan i rubriken av denna text, snarare är ett ifrågasättande av Guds karaktär än viljan att söka sanningen. Ibland, ja kanske till och med ganska ofta, är frågan om Guds existens en fråga om vad “Jag” vill snarare än vad som verkar mest logiskt och troligt. Du kanske inte tycker Gud är god, du kanske skulle få en ny syn på några av dina nuvarande övertygelser, du kanske är rädd för att bli annorlunda, och är fast besluten att inte tro på Honom, vilka bevis och fakta som än läggs fram. 

/Martin
martin@askarna.se

 

* Chad Meister and James K. Dew JR., God and Evil: The Case for God in a World Filled with Pain, (Amazon Digital Services, 2013) Kindle edition.