Nådens Mission

Från ett kristet perspektiv så tycks denna värld rusa mot avgrunden. Precis när vi tänker att det inte kan bli värre så upplever vi plötsligt nya nivåer av dårskap i form av galna beslut i de politiska, sociala och andliga arenorna. Ofta undrar vi varför människor inte kan använda ”sunt förnuft” eller åtminstone urskilja det som är helt uppenbart. Vad är det som motiverar människor att så aggressivt pusha sina agendor i ett försök att etablera en ny världsordning – en utopi?

Omvänd spegelbild

Ur ett bibliskt perspektiv är den utopi som världen längtar efter, trots sina ljuvliga löften, som en omvänd spegelbild av hur Guds rike kommer vara. Det må vara att denna värld saknar urskiljning, men till vår stora förskräckelse så ser vi att Guds folk också verkar vara förledda på många sätt. Sanningen tycks tyvärr vara en bristvara bland dagens troende. Allt vi ser och observerar runt omkring oss borde inte komma som en chock för oss pånyttfödda, bibeltroende kristna, eller hur? (jmf. 2 Tess 2:9–12). Jesaja mötte en liknande situation för ca 2700 år sedan då han skrev: ”Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, det som är rätt kan inte komma fram. Sanningen har försvunnit, och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad” (Jes 59:14-15b SFB15).

Övergivna övertygelser

Vi måste vara försiktiga så att vi inte politiserar kyrkan, men ibland har våra bibliska övertygelser politiska följder, eller hur? Om vi exempelvis anser att livet är heligt redan från befruktningen och bör skyddas och bevaras så anses vi vara reaktionära.  På samma sätt är det om ser äktenskapet som en union mellan en man och en kvinna. Då anses vi vara trångsynta. Dessutom bedöms vi som partiska om vi ser stödet till Israel, både som individer och som nation, som något viktigt. Slutligen, om vi tror att Jesus är vägen, sanningen och livet så ses vi som hopplöst förledda. Ändå är alla dessa övertygelser, om vi nu ser dem som politiska eller inte, tydligt bekräftade i Skriften (Ps 139:13, 16; Matt 19:4–6; 1 Mos 12:1–3; Joh 14:6). Vi tycker att detta, som tyvärr bara är toppen av ett isberg, är sådant som borde vara uppenbart för kristna också i vår generation. Det är det dock inte. Varför är det så?

Förväntat förfarande

I enlighet med dispensationell teologi så åläggs den troende i varje tidsålder, utifrån Herrens ”tidslinje”, ett speciellt förvaltarskap som självklart medför ett visst ansvar. Vi lever för närvarande i kyrkans tidsålder. Som troende i denna ”dispens” har vi fått ansvaret att bevara vår lära ren och sund (Kol 2:8; 2 Tess 2:15; 1 Tim 6:20). Många kyrkor har idag gått ifrån att undervisa bibellära till att bara dela sina åsikter (2 Tim 3:1–6; 4:3). Bibeln har förutsagt att dessa sista tidens ”läror” kommer att ha ett demoniskt ursprung (1 Tim 4:1).

Frustrerande församling

Många bibellärare tror att egenskaperna hos de sju församlingarna som är nämnda i Uppenbarelseboken 2–3 reflekterar, i kronologisk ordning, olika tidsepoker i kyrkohistorien.  I så fall beskriver den sista kyrkan, Laodicea, med sin ljumma inställning till det som hör Gud till, församlingens tillstånd i slutet av kyrkans tidsålder.  Många som studerar Bibeln tror att Uppenbarelseboken 3:20 är en ”frälsningsvers”: ”Se, jag står vi dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig” (Upp 3:20 SFB15). Ett noggrant studie av kontexten avslöjar dock att den är riktad till troende. Följaktligen så är detta inte en vers som handlar om vår relation med Gud som ju är slutgiltig i det ögonblick som vi tror (Rom 5:1–2). Den handlar istället om vår kontinuerliga gemenskap med Gud i denna relation som är både bräcklig och föremål för konstant förändring. För att bibehålla vår obrutna gemenskap med Herren behöver vi lära oss att bekänna vår synd och att vara fyllda med Guds Ande (1 Joh 1:9; Ef 5:18). Erfarenhetsmässigt var församlingen i Laodicea en ”kristuslös” kyrka. Det är förstås en motsägelse som heter duga. Om denna tolkning av de sju församlingarna är korrekt så måste vi tyvärr dra slutsatsen att detta är tillståndet kyrkan kommer befinna sig i vid uppryckandet. När vi betraktar kyrkans nuvarande tillstånd så bekräftar vår erfarenhet vad Bibeln förutsade för 2000 år sedan genom beskrivningen av församling i Laodicea i Mindre Asien. Hur hamnade kyrkan i detta tillstånd?

Sargade sinnen

Det västerländska tankesättet och värderingarna har effektivt malts av socialism genom evolution, inte revolution. Detta tycks vara ett effektivare sätt ta över människors sinnen. I väst tycker människor att man blivit upplyst av denna ideologi snarare än påtvingad den. Det var som bekant fallet i Östeuropa. Kaos i samhället tycks vara ett faktum. En kollaps av den västerländska civilisationen kommer att följa i kölvattnet av detta kaos. I det läget kommer de styrande att ta chansen att ta över. Boven som orsakade kaos och kollapsen, de socialistiska och liberala västerländska regeringarna, kommer då att försöka framstå som ”frälsaren” som återinför ordning och reda. Vem kommer få skulden för allt detta? Just det, du gissade rätt – de kristna. Fastän denna vers specifikt talar om judarna som lever under Vedermödan så ser vi en skrämmande förutsägelse om den ande som kommer regera i den yttersta tiden – förföljarna kommer tro att de gör Gud en tjänst (Joh 16:2). Vad bör då kristna vara medvetna om idag?

Teologin om det ”invigda” riket

I kristna cirklar hör man idag mycket tal om ”riket”. Man talar i termer som att vi bygger riket här och nu, vilket felaktigt tros ha blivit ”invigt” och är på något mystiskt sätt växande inom oss. Enligt klassisk dispensationell tro, som jag tror är biblisk, så är riket ännu inte ”invigt”. Det har snarare blivit uppskjutet och väntar på sitt framtida etablerande (jmf. Matt 23:37-39). Det är inte inom oss, utan vi kommer istället att gå in i det i samband med Herrens återkomst (jmf. Matt 25:31–46). Om troende i vår generation strävar efter att göra gemensam sak med alla dem som gör ”mänskligt gott”, i ett försök att förena alla goda krafter, så är vi ett lätt byte för fienden. Vi kommer tveklöst att bli förledda. Faktum är att vi då mycket väl kan bygga fel rike, vilket, för att säga sanningen, är den förutsagda sataniska förfalskningen av Guds rike som är förutsagd. Finns det då något hopp? Ja, absolut! 

Kämpande kvarleva

När Jesus profeterade angående den kyrka han skulle bygga i framtiden så lovade han att den aldrig slutligen kan tas över eller bli besegrad av fienden. Apostlagärningarna förtäljer att Gud aldrig lämnat människan utan ett vittnesbörd (Apg 14:17). Uppryckandets generation, som vi mycket väl kan tillhöra, är inget undantag. Jag ser fortfarande sund lära undervisas och missionsbefallningen åtlydd på många håll av de som utgör kvarlevan i vår generation. Genom Guds nåd tror jag att även vi, GGWO, förhoppningsvis är inkluderad i den gruppen, eller vad tror ni?   

Ljuvliga löften

Satan vill skapa kaos, både i världen och i kyrkan, Men, Gud är inte oordningens Gud, utan fridens (1 Kor 14:33). Fienden vill orsaka en kollaps av både samhället och kyrkan. Trots det så är Herren mer än förmögen att bygga sin församling på jorden, även i tider av svårigheter (Ef 4:11-16: jmf. Dan 9:25). Denna världens gud vill ta kontrollen över både regeringar och kyrkor. Det må så vara men Gud har lovat frihet till sina efterföljare (Joh 8:36; 2 Kor 3:17). Paulus ställer en retorisk fråga i Romarbrevet: ”Är Gud för oss vem kan då vara emot oss?” (Rom 8:31b SFB15). Naturligtvis kan många vara emot oss, men till ingen nytta. 

Mirakulös matematik

I Skriften uppmuntras vi att förnya våra sinnen dagligen (Rom 12:2). Detta resulterar i att vi har Kristi sinne (1 Kor 2:16; Fil 2:5). Davids vän, Jonathan, förstod en viktig princip när han sa att ”ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många” (1 Sam 14:6c SFB15). Det finns även exempel i Bibeln när Herren på egen hand griper in (Jes 59:16). 

Viktig vägledning

En vän till mig, P. Maciek, från Warszawa, besökte tillsammans med en liten grupp Pastor Stevens i hans hem strax före hans hemgång. En person frågade den åldrige och andligt ärrade gudsmannen en fråga: vad är nyckeln till din ”andliga framgång?”. P. Maciek tog fram penna och papper och gjorde sig beredd att skriva ner det förväntade långa och detaljerade svaret. Till hans stora förvåning så var svaret inte alls vad han förväntade sig. Istället svarade han med ett enda ord – tillgänglighet! Wow!  

Lärorik lära

Paulus stärkte sin andlige son, Timoteus, med följande ord: ”Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig” (1 Tim 4:16 SFB15). I sammanhanget talar aposteln uppenbarligen inte om frälsning i form av rättfärdiggörelse, vilket äger rum på en millisekund då vi tror. Han talar istället om frälsning i form av helgelse, vilket är en livslång process. Det är alltså inte frälsning från helvetet som omtalas här utan från att bli förledd i vår vandring med Herren. Med andra ord så är sund lära motgiftet mot kaos, kollaps och kontroll. Inte att undra på att Paulus, i sitt sista brev, fortsätter med att säga: ”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord” (2 Tim 2:15 SFB15). 

Våga vara varierande

Tveklöst är det möjligt, på grund av Guds gränslösa och gudomliga utrustning, att manifestera ”Filadelfiaanden” under den Laodiceiska tidsåldern (Upp 3:7-13). För dem öppnande Gud en dörr som ingen människa kan stänga (Upp 3:8). På samma sätt manifesterade Josua och Kaleb en annan ande mitt ibland ett klagade och trolöst släkte (4 Mos 14:24; Jos 1:1–9). De var de enda som kunde gå in i Löfteslandet, en bild av det segerrika kristna livet. Vi vet inte vad återstående delen av året bär i sitt sköte. Kommer vi uppleva kaos, kollaps och kontroll? Kanske. Men vi är del av den kämpande kvarlevan. Vad vi vet dock är att ”Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud ska bli ärad genom oss” (2 Kor 1:20 SFB15). På grund av Guds karaktär och natur så är detta tillräcklig kunskap för oss, inte sant? Guds välsignelse! 

 

I Kristus, Dr. Mikael