“Herre, lär oss att be”
Precis som Jesu lärjungar så har vi mycket att lära oss om bön (Lukas 11:1–13). Bön är ett privilegium men också en outnyttjad resurs. Låt oss se på tre saker som är nödvändiga för att förstå vad effektiv biblisk bön är.
Bönens förutsättning. Vi måste tro att det finns en levande Gud i himlen som både kan och vill svara på våra böner (Heb 11:6). Många kristna ber till fel gud. Jeremia säger åtskilliga gånger att Israel ”följde sina egna tankar” (t.ex. Jer 7:24). Konstgjorda koncept eller en inbillad gud varken kan eller vill svara på några böner. Det kan och vill däremot Bibelns Gud som förpliktat sig att höra sina barns vädjan.
Bönens förtur. Hur kan något betraktas som viktigare än att spendera tid med vår Skapare och Frälsare i bön? Trots det så hamnar bönen ofta långt ner på vår ”att-göra-lista”. John Wesley sa: ”Gud gör ingenting utom då han svarar på trons böner”. Bön måste därför vara en prioritet i våra liv.
Bönens förfarande. I 1:a Tessalonikerbrevet uppmanas vi att ”be oavbrutet”. Det grekiska ordet används ibland för att beskriva en rethosta. Det betyder inte oavbruten bön utan snarare något som vi ständigt återkommer till. För det första så vill Herren ha gemenskap med oss (1 Kor 1:9). Dessutom finns det saker som Gud bara gör om vi ber honom (Jak 4:2). Slutligen så är vi beroende av honom (Joh 15:5). Utan bön händer inget. Med bön händer allt.