Nådens Mission

Evangeliet, som är det mest centrala i det kristna budskapet, kommer från ett grekiskt ord som betyder ”goda nyheter” eller ”glädjebud”. Ordet används ca 100 gånger i Nya Testamentet och syftar framförallt på de goda nyheterna om Jesus Kristus, Guds Son, som kom till jorden för att lösa syndens och dödens problem genom att betala priset för människans synd på Golgata kors. 

I brevet till galaterna beskriver Paulus hur detta evangelium, eller ”glädjebud” som det står i Svenska Folkbibeln, förutsågs redan i Abrahamsförbundet där Mose skriver om en framtida och världsvid välsignelse för alla folk (Gal 3:8-9, 1 Mos 12:3).

Dåliga nyheter

För att förstå de goda nyheterna behöver man först förstå de dåliga. En frisk och immun människa är, till skillnad från sjuka, vanligtvis inte intresserad av botemedel och vaccin. Bibeln säger dock att alla människor bär på en för människan obotlig sjukdom, synden, och att hon därför behöver akut och extern hjälp. 

Synd betyder att missa målet och kan också beskrivas som ett uppror mot Gud. Ursprungligen härstammar den från den fallne ängeln Lucifer och överfördes senare till människosläktet genom Adam. Gemensamt för dessa uppror är att båda krävde jämlikhet, de ville själva bli som Gud.

Synden kan delas in i tre olika kategorier: ärftlig (”inherited”), tillskriven (”imputed”) och personlig (”personal”). Vi hänger alla ihop med människosläktets förste representant Adam och föds därför med en ärftlig och självcentrerad syndanatur (Rom 5:12-14). Till följd av Adams representantskap står vi alla som juridiskt skyldiga för Adams synd och tillskrivs hans överträdelse (Rom 5:18). Och till följd av den inneboende syndanaturen begår människor personliga synder, alltifrån orena tankar och motiv till mord. 

Vi står alla, oavsett relativ ”godhet” i förhållande till varandra, som skyldiga inför Gud i samtliga kategorier och syndens lön är den eviga döden (Rom 6:23). Och på samma sätt som brottslingar är personligt ansvariga för sina handlingar i domstolen och inte kan skylla lagöverträdelserna på dåliga föräldrar, är också vi ansvariga för våra val och gärningar inför Gud trots att vår syndanatur kommer från Adam. Att alla står som juridiskt skyldiga inför Gud på grund av Adams synd indikerar dessutom att ingen skulle ha handlat annorlunda i Adams ställe. 

Konklusion och problem: Alla människor är syndare och en alltigenom helig och rättvis Gud kan inte ha gemenskap med synden eller låta den vara ostraffad.

Goda nyheter

Eftersom Gud älskar alla människor och vill deras frälsning sände Han sin egen Son för att sona straffet för människans synd en gång för alla. I Gamla Testamentet offrades djur regelbundet för att sona Israels synd temporärt (Heb 9:22) men ”tjurar och bockars blod kan omöjligt utplåna synder” permanent (Heb 10:4). Gud accepterar bara ett fullkomligt offer. Därför sände Gud det felfria offerlammet Jesus Kristus, som i egenskap av både Gud och människa var det enda kvalificerade och godtagbara offret. 

Att Jesus uppstod på den tredje dagen är beviset på att försoningsdöden var giltig och accepterad. Och på samma sätt som alla människor dog i Adam och tillräknas hans synd, får alla som tror på Jesus Kristus och hans ställföreträdande död och uppståndelse tillräkna sig Hans rättfärdighet. De goda nyheterna handlar alltså om tron på Jesu person och frälsningsgärning för att få evigt liv som gåva. 

Några centrala bibelverser om ovannämnda evangelium:

1 Kor 15:3-4 ”Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna.”

Joh 3:16 ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”

Efs 2:8-9 ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig.”

En annan hörnsten i evangeliet är att frälsningen aldrig kan förloras när den av fri vilja mottagits som gåva. Det eviga livet börjar i samma ögonblick som människan tror/förtröstar på Jesus och kan därför per definition inte upphöra. Evigt liv är nämligen evigt och för alltid (Joh 3:14-16, 5:24, 6:47, 10:28). Ingenting, vare sig otro eller synd, kan skilja den kristne från Guds kärlek i Kristus Jesus och den kommande härligheten (Rom 8:38, 2 Tim 2:13, Joh 10:28-29). Jesus betalade priset för alla våra synder (dåtida, nutida och framtida) och verkar nu som vår oklanderlige ”försvarsadvokat” på Faderns högra sida när vi syndar. 

Därutöver har alla kristna fått Anden som sigill och garant för ”befrielsens dag” (2 Kor 1:22, Efs 1:13-14, 4:30) och vi kan således veta att himlen väntar (1 Joh 5:11-13). Vidare finns en mängd bibliska exempel på trosbröder som ”vandrar i köttet” och lever i uppenbar synd, så en människas leverne kan inte enskilt avgöra om personen i fråga är frälst eller inte.

Betyder detta att alla som kallar sig kristna är kristna? Nej. Eller att kristna bör leva ett liv i synd eftersom himlen är säkrad? Eller att ett syndigt liv inte får konsekvenser? Nej, kristna bör förstås inte leva i synd. Det får konsekvenser både här och nu, exempelvis disciplinering och brusten gemenskap med Gud, och i den framtida lönen i Kristi domstol. Men det är stor skillnad på vad en kristen bör göra och vad hon måste eller per automatik kommer att göra.

I följande delar kommer en övergripande genomgång av andra vanligt förekommande evangelier, både i och utanför kristenheten.

Evangeliet – Goda nyheter om vad? Del 2

I den första delen presenterades en sammanfattning av Bibelns evangelium och i den här delen kommer en jämförelse med evangelier inom den semikristna sfären. Med semikristen åsyftas rörelser som i varierande utsträckning använder Bibeln men vanligtvis inte är allmänt accepterade inom kristenheten. Jämförelsen tar sin utgångspunkt i nedanstående citat från Dr. Charles Bing:

”Alla teologiska system och frälsningsläror som kräver gärningar för att antingen förtjäna, behålla eller bevisa frälsningen är i konflikt med Guds nåd och därför obibliska.”

1. Nådens och trons evangelium – Bibeln 

Huvudmål: Evigt liv i ett framtida paradis. (Det så kallade Tusenårsriket på nuvarande jord efterföljt av den himmelska evigheten i det nya Jerusalem.)

Krav: Tro på Jesus Kristus, som sann Gud och sann människa, och hans frälsningsverk. Kallas i teologiska kretsar för ”Free Grace”. Centrala bibelverser: Joh 3:16, Efs 2:8-9 och 1 Kor 15:3-4.

Frälsningsvisshet: Ja, i det ögonblick människan tror på evangeliet kan hon vara säker på sin slutdestination (1 Joh 5:11-13).

Högsta auktoritet: Bibeln.

Kort historia: Predikades av Jesus, apostlarna och den tidiga församlingen. Fick, efter många sekler av katolskt förtryck, en tydlig renässans på 1500-talet när Martin Luther återupptäckte och predikade ”tro allena” för de breda massorna och har sedan dess genomsyrat många väckelser.

2. Gärningsevangelium 1 – Mormonerna 

Huvudmål: Evigt liv i olika grader av gudomliga riken.

Krav: Tro och uthålliga gärningar till slutet. 

Från Mormonernas svenska hemsida: ”Du blir inte helt frälst från synden förrän du avslutat ditt liv på jorden och trofast uthärdat till slutet…För att få evigt liv måste du utöva tro på Jesus Kristus, sträva att hålla buden, överge synden och förnya din omvändelse och rening genom sakramentet.”

Frälsningsvisshet: Nej, utifrån ovanstående citat är det inte möjligt.

Högsta auktoritet: Bibeln, Mormons bok, Läran och förbunden och ”Den kostbara pärlan”. Dessa fyra källor är mormonernas trosfundament. Men de tre sistnämnda fungerar i praktiken som överordnade då de styr bibeltolkningen. 

Kort historia: Joseph Smith grundade rörelsen på 1820-talet efter att, enligt honom själv, ha fått fysiskt besök av både Fadern och Sonen. Smith, som i unga år var känd för ockultism och övernaturliga förmågor, menade att hela kristenheten var på villovägar och att Gud hade utvalt honom till att återupprätta densamma i en helt ny rörelse. Några av de nya doktriner som Smith lanserade var att Gud inte alltid varit Gud utan blivit det genom ett rättfärdigt liv och ihållande ansträngningar. Vidare trodde han att människan, precis som Jesus, kunde bli gudar genom tro och goda gärningar. 

År 1823 ska han, snarlikt Moses, ha fått två guldplattor med uppenbarelse från Gud genom ängeln Maroni. Det är dessa plattor som ligger till grund för trosdokumentet ”den kostbara pärlan” som nämnts ovan. Efter att ha förstört en byggnad tillhörande en antimormonsk tidning fängslades Smith och det dröjde inte länge innan han mördades av arga kritiker inne på anstalten. Personer i hans närhet vittnade om en man som helt saknade moralisk karaktär och var beroende av syndiga vanor. Trots detta växte antalet följare och idag har samfundet över 16 miljoner medlemmar runt om i världen.

 

3. Gärningsevangelium 2 – Sjundedagsadventismen

Huvudmål: Evigt liv i himlen.

Krav: Tro på Jesus och uthållig lydnad av Guds lag. Om lydnaden uteblir bevisar det att vederbörande aldrig haft frälsande tro från början. Vissa menar dessutom att dopet och sabbaten är ett nödvändigt och initialt frälsningskrav. 

Ellen G. White: “Sabbatsfirande är av yttersta vikt och fungerar som skiljelinje mellan Guds folk och icketroende.”

Frälsningsvisshet: Nej, eftersom frälsningen bygger på uthålliga gärningar kan ingen visshet finnas. Och om inte perfekt lydnad/syndfrihet avses (vilket för övrigt bara Jesus kan leva upp till) blir det subjektivt och obibliskt att sätta upp en avgörande syndagräns. 

Högsta auktoritet: Bibeln och grundarnas profetiska tilltal.

Kort historia: Grundades av Ellen G. White på 1840-talet efter att hon, enligt egen utsago, fått ny uppenbarelse från Gud. Rörelsens rötter går dock tillbaka till adventismens fader William Miller som genom symbolisk läsning av Bibeln (Dan 8:14) kom fram till att Jesus skulle komma tillbaka 22 oktober 1844. 

När förutsägelsen inte gick i uppfyllelse inträffade ”den stora besvikelsen” bland Millers många följare och det var under den här perioden som White kom in i bilden och reviderade Millers utsagor. Istället för Jesu fysiska ankomst till jorden menade White att Jesu trädde in i ”det allra heligaste” i himlen och där påbörjade något hon kallade för ”den undersökande domen”. I den granskar Jesus alla kristnas liv för att se om deras gärningar håller måttet och kan kvalificeras som frälsande tro. 

Som namnet antyder finns det också en tydlig koppling till sabbaten, den sjunde dagen. Enligt White och hennes ”gudagivna” uppenbarelse var sabbatsfirandet, i motsats till mottagandet av Antikrists märke, ändetidens tecken på genuint frälsta. Med andra ord trodde hon att alla som i den sista tiden (vilket hon var övertygad om var den tiden hon själv levde i) inte firade sabbaten var djävulens barn. 

4. Gärningsevangelium 3 – Jehovas vittnen

Huvudmål: Himlen för en utvald skara på 144 000 och en himmelsk jord för övriga troende.

Krav: Tro på en skapad Jesus och efterföljande gärningar. 

Från Jehovas hemsida: ”För att bli frälst måste man tro på Jesus och visa det genom att följa hans befallningar. Bibeln visar att en levande tro alltid hänger ihop med gärningar, alltså att man lever efter Guds principer.”

Frälsningsvisshet: Nej, eftersom frälsningen bygger på kontinuerlig lydnad.

Högsta auktoritet: Vakttornet, som baseras på Bibeln och grundarnas profetiska tilltal.

Kort historia: Grundades på 1870-talet av Charles Russel i USA men har också sina rötter i adventismen. När Wayne Millers förutsägelse om Jesu återkomst inte gick i uppfyllelse splittrades rörelsen och ur den myllan växte Jehovas vittnen fram. 

Den största läromässiga skillnaden mellan Russel och traditionell kristen tro var hans syn på treenigheten, frälsningen, försoningsläran och helvetet. Enligt honom var Jesus skapad (som ärkeängeln Mikael) och därför inte fullt ut Gud. Inte heller dog han en ställföreträdande död för alla människor utan betalade bara priset för Adams synd. Utöver det menar man att frälsningen uppnås genom tro och lydnad och att helvetet bara är en gravplats för utplånade människoliv. Även denna rörelses ursprungsprofiler profeterade om exakta datum för Jesu återkomst och när så inte skedde ändrades innebörd och tolkning för att behålla åhörarnas förtroende.

Sammanfattning: Det finns en tydlig skiljelinje mellan nådens och trons evangelium och de gärningsläror som beskrivits ovan och båda kan inte vara sanna. Innebär detta att alla medlemmar i nämnda rörelser är ofrälsta? Nej, inte nödvändigtvis. Det finns säkerligen frälsta människor även där men det är i sådana fall lärorna till trots. Och att man någon gång trott på det frälsande evangeliet.

Förutom att ovanstående gärningsevangelier baseras på gärningar finns andra gemensamma nämnare och det är att alla har sitt ursprung i ny och utombiblisk uppenbarelse och att sanningen och frälsningen bara finns inom den egna rörelsen.

I del tre kan du läsa en jämförelse med inomkyrkligt vedertagna evangelier.

LÄS Del 3 HÄR