En ska bort
”Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den” (1 Kor 12:27 SFB15).
Samhället bekymrar sig mycket över den ökade mobbingen i skolorna. Detta oönskade fenomen tycks skena iväg i vår generation. Är detta förvånande? Tyvärr så föregår inte vuxenvärlden med något gott exempel. Problemet kan åtminstone delvis skyllas på TV där dokusåporna avlöser varandra. Även då tävlingsreglerna och arrangemangen varierar lite så har de alla en sak gemensamt – en person ska lämna gruppen efter att dagens episod är över. Denna ”exkluderingsprocess” karaktäriseras av fula tricks, konspirationer och oheliga allianser. Vi möter också detta problem på våra arbetsplatser. Rationaliseringskonsulter, vilkas huvudsyfte är att effektivisera verksamheten för att göra den mera kostnadseffektiv, söker med ljus och lykta efter tillfällen där någon kan göras ”överflödig”. På det sättet hoppas man kunna spara några kronor.
Detta är motsatsen till vad Bibeln undervisar om kyrkan. Som nya skapelser i Kristus har vi en unik del i församlingslivet (2 Kor 5:17). Därför kan inte ett Guds barn, som alltid är en fullvärdig lem i Kristi Kropp, betraktas som ”överflödig”. Han eller hon kan därmed inte ombedjas att lämna. Tvärtom så bidrar varje lem till fullheten (Ef 4:16). Därför ska vi ”tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på” (Ef 4:29b SFB15). Ingen ska bort! Istället ska vi välkomna och uppmuntra varje person som den unika lem som han eller hon är i församlingen.