En normal eller onormal värld, det är frågan
”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen” (1 Mos 1:31 SFB15).
”Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta” (Rev 21:4 SFB15).
Många kristna tror att denna värld är ”normal”. Det anses därför vara vår uppgift att förbättra levnadsvillkoren så att jorden åtminstone blir en lite bättre plats att leva på. Trots att vi är satta att vara goda förvaltare av det som Gud har gett oss så är vår huvuduppgift dock att predika evangelium (Rom 1:16-17; Matt 28:18-20).
Guds Ord säger att denna värld inte är ”normal”. Den ursprungliga skapelsen var ”mycket god” – en perfekt plats utan synd, sjukdom och sorg (1 Mos 1:31). Denna skapelse beskrivs i Första Moseboken 1-2. I kapitel 3 för människans fall med sig en förbannelse som påverkar jordelivet på alla nivåer. Livet vi ser idag kan därmed inte betraktas som normalt, utan onormalt.
Det positiva är att Bibeln talar om en ny himmel och en ny jord (Upp 21:1). I Uppenbarelseboken 21–22 ser vi återigen den normala världen. Där beskrivs en tillvaro som är fri från den nuvarande förbannelsen. Där finns ingen död, sorg eller plåga längre (Upp 21:4; 22:4). Från Första Moseboken 3 till Uppenbarelseboken 20 ser vi därmed Guds underbara upprättelse av allting. Vilken uppmuntrande sanning, eller hur?