”De goda rebellernas land” (Jes 64:6)
”Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel. Vi kommer alla att vissna som löv. Som löv förs bort av vinden kommer vi att föras bort av våra missgärningar” (SFB).
Den här texten talar om ”rättfärdiga gärningar.” De sägs, kanske till mångas förvåning, vara som en ”smutsig klädnad.” Hur kan Jesaja påstå något sådant och göra oss missmodiga i vår iver att göra gott och förändra världen till det bättre. Förklaringen är enkel, men ofta betydligt svårare för oss självrättfärdiga människor att acceptera. Vi vill ju, till en viss del åtminstone, kunna hävda att vi har en del i vår frälsning och befrielse. Vad gäller vår eviga räddning så finns det dock inga plats för mänskligt skryt (1 Kor 1:29; Ef 2:9).
Israel levde i uppror mot sin Gud. De var olydiga mot Honom och tjänade andra gudar. Parallellt med detta avguderi tjänade man också fädernas Gud genom ”rättfärdiga gärningar,” för att om möjligt ”balansera” sitt avguderi. Dessa ”rättfärdiga gärningar” var kanske inte fel i sig själva. Men…det fanns ett problem; de ”rättfärdiga gärningarna” utfördes i ett sammanhang av uppror. I den kontexten var de ”rättfärdiga gärningarna” i själva verket rebellhandlingar.
Människan åt av kunskapens träd på gott och ont (1 Mos 2:17) och resultatet ser vi idag. Det finns ondska och få människor förnekar detta. Enligt Skriften finns det också godhet som är mänsklig, men som har sitt ursprung inte i Gud, utan i människans fallna natur och hennes önskan att bli som Gud. Både den goda och den onda sidan fördöms av Gud.
För många år sedan träffade jag en troende berest amerikansk man som hade besökt Sverige några år tidigare. Han sa att ”jag har aldrig sett så mycket av den goda sidan av trädet som jag såg i Sverige.” Med andra ord så sa han att Sverige är ett mycket gott land, men var har den godheten sitt ursprung? Ja, det kristna kulturarvet finns naturligtvis där, men det mesta av det är tyvärr borta.
Sverige vill ändå gärna se sig som ”världens samvete.” Inget land tycks göra mer för flyktingarna, de gamla, de sjuka och de handikappade etc. Men om, precis som i Jesajas dagar, dessa ting görs i en kontext av uppror och avgudadyrkan, då är dessa ”goda gärningar” som ”en smutsig klädsel.” Sverige räknas som ett av de mest sekulariserade och avkristnade länderna i Europa, ja i hela världen. Många ser det som en utveckling i rätt riktning, enligt filosofin att ju mera utveckling vi har desto mindre av Gud behövs.
Guds Ord är mycket tydligt när det gäller människans framtid. Hon ska en gång dö och sedan dömas (Heb 9:27). Alla människor ska stå inför Guds domstol. De som har förkastat Hans fullbordade verk och erbjudande om frälsning genom tro allena, kommer att dömas vid den Vita Tronen (Uppb 20:11-15). Där kommer det att handla endast om en sak, är jag i Adam (förlorad) eller i Kristus (frälst). Är jag i Kristus kommer jag inte ens att vara där, eftersom utgången av denna dom är densamma för alla närvarande – evigt straff borta från sin Skapare.
Vilken tragedi att förlita sig på sin ”rättfärdiga gärningar” och tro att de kan hjälpa mig på den dagen. Det underbara är dock att vi är bara ett beslut från en evighet med Kristus. Om vi tror i våra hjärtan och bekänner med vår mun att Jesus är Herren (Gud i mänskligt kött) då blir vi frälsta (Rom 10:8-10).
Paulus nämner en lista med syndiga beteenden i 1 Kor 6 och säger sedan att sådana var ni tidigare (1 Kor 6:11). Med andra ord så har en förändring skett när det gäller deras ställning inför Gud och, förhoppningsvis, också gällande deras livsstil.
Enligt Jesaja så kommer de som förlitar sig på ”rättfärdiga gärningar” att, likt löv, föras bort med vinden. Ja, han kallar t.o.m dessa ”rättfärdiga gärningar” för ”missgärningar.” Som kristna i denna tid så är en av de största utmaningarna att stå emot frestelsen att ersätta det tydliga evangeliet med tron på de ”rättfärdiga gärningarna.”
Om ett land, stad, församling, familj eller individ anser att denna godhet, med sitt ursprung i människans fall och som är resultatet av ätandet av kunskapens träd på gott och ont, kan rädda någon så är man förledd. Om Sverige, som nation, förlitar sig på sina egenproducerade ”rättfärdiga gärningar,” men samtidigt förkastar Gud och Hans Ord, så är denna godhet bara ett sofistikerat uppror mot Skaparen. Om vi vänder på det så kan vi säga att de värsta rebellerna i ett ögonblicks verk kan få barnastatus inför Gud