Nådens Mission

Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar (Titus 2:11-14 SFB). Titt som tätt hör jag termen ”billig nåd.” Så vitt jag vet och har förstått så har termen sitt ursprung i den tyske teologen, pastorn och martyren Dietrich Bonhoeffers bok ”Efterföljelse,” från 1937. Mina tankar här har väldigt lite eller ingenting alls att göra med denne beundransvärde 1900-talsmartyr. Jag talar istället om det mera nutida bruket av ordet ”billig nåd.” Denna term är som jag ser det en oxymoron. Vad i all världen betyder oxymoron, undrar du kanske. Så här definierar Wikipedia termen: ”En oxymoron eller en självmotsägelse är ett ord eller begrepp som är sammansatt av två element som står i motsatsförhållande till varandra eller är skenbart oförenliga (”jätteliten”, ”talande tystnad”).” Vad betyder då nåd? Wikipedia (jag använder medvetet en sekulär källa för att beskriva något som är förstått även utanför de kristna kretsarna) säger att: ”nåden skänks fritt och villkorslöst i avsikt att leda människan till frälsning.” Den fria ordboken, Wiktionary, beskriver nåden som: ”givmildhet, vänlighet, generositet, godhet utan grund, som inte kräver gentjänster (oräknelig).” Även dessa utombibliska källor tycks utrycka något som är självklart, nämligen att nåden i sin natur är fri, villkorslös och inte kräver gentjänster. I sitt brev till Titus talar Paulus underbara ord om nåden. Han säger för det första (v11) att den är tillgänglig för alla människor. Vi vet att tyvärr så tar inte alla emot evangelium, men försoningen gäller dock alla (1 Joh 2:1-2) och Gud har inte anseende till person (Apg 10:34-35; Rom 2:11). För det andra (v12) så säger aposteln att ”den (nåden) fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är.” Tyvärr menar många att nåden gör det raka motsatta – ger oss en ”ursäkt” för att synda. För det tredje (v13) så förstår vi att detta jordeliv inte är vår slutdestination. Vi väntar på vårt saliga hopp, Herren Jesu Kristi återkomst. Det kommer en dag då vi får våra uppståndelsekroppar, det förgängliga ska kläs i oförgänglighet (1 Kor 15:53). Fram till den dagen är vi desperat beroende av nåden. För det fjärde så har ”Han offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” Hans fullbordade verk har redan tagit itu med vår ”laglöshet.”

Vi ser att det är mycket som nåden åstadkommer, helt fritt och utan våra ansträngningar. Hur kan något som är fritt och gratis vara ”billigt”? Det är i högsta grad en oxymoron, d.v.s. en motsägelse. Nåden är helt fri och oberoende av våra gärningar och prestationer, annars vore nåd inte nåd (Rom 11:6). Om vi lägger till saker som överlåtelse, goda gärningar, omvändelse från alla kända synder och viljan att följa Honom som villkor för frälsningen så måste vi betala för det som är fritt, nämligen frälsningen (Ef 2:8-9). Istället ser vi att dessa ting snarare är resultatet av att rätt förstå nåden. Det är då vi växer i nåd och kunskap om Honom (2 Pet 3:18) som vi blir lydiga Hans lära av ett villigt hjärta (Rom 6:17).

Nåden kan ändå sägas vara extremt kostsam – inte för oss utan för Honom som betalade priset, vår Frälsare. Gud som utlämnade det dyrbaraste Han hade – Sin egen Son – för att Jesus skulle dö för våra synder (Rom 8:32). Priset som Sonen betalade var sitt eget blod (Apg 20:28; 1 Pet 1:18-19). Låt oss inte förminska eller förvanska det mest centrala i den kristna tron – nåden! Det som var kostsamt för Honom är fritt för oss. För många är det en svårsmält sanning. Det finns inget rum för skryt (Rom 3:27). I Matt 20:1-16 gav Jesus samma lön till dem som jobbat en timma i vingården som till dem som slitet hela dagen. Då de klagade svarar han dem: ”Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god? Vad fick de som kom i elfte timman? Just precis – de fick nåd. Kan vi tänka oss att de som varit där många timmar och som tyckte sig vara förtjänta av det de fick muttrade något om ”billig nåd”? Det är inte omöjligt, eller hur? Också för många idag så är det en stötesten att Gud fortfarande ger fritt det som ändå ingen kan åstadkomma i egen kraft, nämligen Guds rättfärdigförklarande av syndare (Rom 5:1-2). Låt nåden vara nåd och låt den definieras av den som ger den – Herren själv!