Nådens Mission

Jesu återkomst bland kristna

Talet om Jesu återkomst bland kristna har tonats ner betydligt på senare år. Det finns förmodligen åtskilliga skäl till det. Ett av dessa skäl tycks vara att man tror att samhällsengagemanget minskar om hoppet står till att räddas ut ur denna värld.

I vissa sammanhang kan det till och med upplevas vara oansvarigt att vänta på Jesus när mänskligheten står inför så stora existentiella utmaningar. Det är här och nu som man behöver kavla upp ärmarna och bidraga till nödvändiga förändringar och förbättringar. Vi måste ta vårt ansvar i den befintliga världen istället för att drömma om en ”bättre” kommande värld, resonerar man. Målet verkar vara att göra gemensam sak med alla ”goda krafter”, även om det innebär att jobba med icketroende och människor som kanske inte delar den kristna tron.

Läromässiga skiljaktigheter

En annan anledning är läromässiga skiljaktigheter. I detta ekumenikens tidevarv söker man ofta etablera en ”gemenskap” baserat på minsta gemensamma nämnare. Historiska lärostrider tycks hänga över svensk kristenhet som en slags andlig baksmälla. Vi måste ju trots allt visa världen att vi är eniga, även om det innebär att en del, eller till och med alla, bibliska övertygelser måste offras på ”enhetens altare”.

Detaljer runt Jesu andra tillkommelse hör till de många områden där kristenheten historiskt sett varit delad. Då resonerar man ofta att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och inte äventyra endräkten genom några dogmatiska uttalanden i ämnet.

Betyder ett framtida hopp att vi inte lever i nuet?

Paulus, Petrus och Johannes verkar alla ha trott att Jesus skulle återvända i deras egen generation (1 Kor 1:7; Titus 2:13; 2 Pet 3:12-14; 1 Joh 3:2–3). Trots det motsatte sig inte Paulus de övriga apostlarnas och ledarnas önskan om att ”tänka på de fattiga” (Gal 2:10). Han engagerade sig också i en insamling för de behövande i Jerusalem (2 Kor 8–9). Paulus ryggade inte heller för att undervisa i detalj, inte minst i Tessalonikerbreven, om Herrens snara tillkommelse. Han verkar ha sett denna lära som mer enande än splittrande, eftersom den beskriver alla kristnas gemensamma hopp – vårt återförenande med Herren! Med andra ord så borde inte talet om Jesu snara tillkommelse vara varken kontraproduktivt eller splittrande i sin natur.

Vad säger Bibeln om Jesu återkomst

Vad säger då Skriften om Jesu återkomst. Tre frågor behöver besvaras.

När kommer Jesus?

Många kristna blandar ihop församlingens uppryckande, som sker innan vedermödan, med Jesu andra tillkommelse, som sker vid vedermödans slut (cf. 1 Kor 15:50-58; 1 Tess 4:13-18; Apg 1:9-11; Uppb 1:7; 19:11-21). Detta har ibland förödande konsekvenser för eskatologin. Många letar efter tidstecken för att kunna precisera Hans återkomst. Många av de tecken som man studerar och sedan letar efter dess uppfyllelse är saker som beskriver Vedermödan. Det är den sjuåriga period av straffdom och nöd som ska gå över världen innan Jesus återvänder till jorden (Dan 12:1; Jer 30:7; Matt 24:21-22). Innan Vedermödan ska Herren hämta hem sin församling genom ”uppryckandet”. Denna händelse behöver inte föregås av något tecken och är nästa stora händelse i Guds ”program”. Eftersom uppryckande sker innan Hans fysiska återkomst till jorden så kan vi dra vissa slutsatser.

Om vi ser trender som vittnar om att saker relaterade till Vedermödan håller på att hända, måste då inte ”uppryckandet” vara nära? Om vi undrar när Lucia ska inträffa och samtidigt ser att det är julskyltat i affärerna, då vet vi att Lucia är nära. Lucia äger nämligen rum före jul.

Ibland blandar troende ihop Guds rike med församlingen. Jesus kom till det judiska folket och erbjöd dem riket. Villkoret var att de skulle ta emot Honom som sin Messias. Istället förkastade de Honom (Joh 1:9-11). Det Messianska riket var profeterat i Gamla testamentet. Det var därför som atmosfären blev ”elektrifierad” när Johannes Döparen yppade de berömda orden om att Guds Rike nu är nära (Matt 3:2; Markus 1:15; Lukas 10:9). Jesus bekräftade det strax därefter (Matt 4:17). Israel var alltså bara en bekännelse från rikets realitet. Man kan säga att Guds Rike blev erbjudit, förkastat, uppskjutit och väntar på sitt uppfyllande i framtiden.

Under denna ”mellantid” (mellan första och andra tillkommelsen) bygger Gud sin församling. Den var under Jesu jordeliv fortfarande framtida (Matt 16:18).

En del kristna tänker sig att den avgörande detaljen för när Jesus kommer tillbaka är när alla folk har hört evangelium (cf. Matt 24:14). Detta ”evangeliserande” utspelar sig i dock i Vedermödan då ”evangeliet om riket” ska förkunnas genom de 144 000 förseglade judarna (Upp 7:1-8), de två vittnena (Upp 11:1-14) och slutligen genom en ängel (Upp 14:6). Det är alltså inte ett krav för att Jesus ska kunna komma tillbaka för sin kyrka.

I Uppenbarelseboken 7:9 talas det om en stor skara från alla folkslag, stammar, länder och språk. Slutsatsen dras då ofta att alla så kallade onådda grupper måste finnas representerade. Hur ser det då ut på den fronten? Det finns idag uppskattningsvis 7350 språk i världen. Hela Bibeln finns översatt till 692 språk. Ytterligare 1554 språk har Nya testamentet. Dessutom finns delar av Skriften översatt till 1148 språk. Det betyder rent matematiskt att ca 4000 språk inte har tillgång till någon del av Guds Ord. Betyder det att Jesus inte kan komma tillbaka innan översättningarna är klara? Hur är det då med radio, TV och internet? Har inte alla hört snart?

I Romarbrevet 11:25 talas det om att hedningarna i fullt antal måste ha kommit in innan kyrkans tidsålder avslutas genom församlingens uppryckande. Bara Gud vet när den siste hedningen (uttryck för alla folkslag som inte är judar) blir frälst. När församlingen är borttagen från jorden börjar Vedermödan. Först efter denna sjuårsperiod kommer ”hela Israel” att bli frälsta. Kvarlevan av det judiska folket kommer ta emot sin Frälsare som de förkastade första gången Han kom (Jes 11:11) och ”hela Israel” ska bli frälst (Rom 11:26). Jesus sätter då upp det utlovade Messianska styret, tusenårsriket (Upp 20:1-10).

Så när kommer Jesus tillbaka? Uppryckandet kan ske när som helst och behöver inte föregås av något ”tecken” eller någon händelse. Jesu andra tillkommelse där Han fysiskt återvänder till jorden sker vid slutet av Vedermödan. Jesu andra återkomst är alltså inte beroende av att alla olika folk och stammar får höra. Den är istället beroende av judarnas accepterande av Honom som sin Messias (Matt 23:37-39). Om tider och stunder är det dock inte upp till oss att veta (Matt 24:36; Mark 13:32; Apg 1:7, 11).

Vart kommer Jesus?

Återigen är det viktigt att göra en åtskillnad mellan Uppryckandet och Jesu fysiska återkomst till jorden för att etablera sitt messianska rike. Åtskilliga versar talar om Jesu framtida tillkommelse. Dessa skriftställen är dock väldigt olika i sin karaktär och är därför svåra att harmonisera genom att tro att de alla talar om samma händelse.

Vad beträffar församlingens uppryckande så möter alla vid den tiden levande troende Honom i skyarna (1 Kor 15:51-52; 1 Tess 4:16-17). En plötslig förvandling som inte syns eller uppfattas av de som inte innefattas av den enorma evakueringen av Guds universella församling.

När det gäller Jesu fysiska återkomst till jorden så är det Jerusalem som är i fokus, närmare bestämt Olivberget. Berget kommer att delas mitt itu (Sak 14:4). Olivberget är förövrigt platsen där Jesus undervisade sina lärjungar om ändens tid (Matt 24-25). Slutligen så är Olivberget samma plats som Han blev upptagen till himlen efter uppståndelsen. Dit ska Han komma åter på samma sätt (Apg 1:6-11).

Hur kommer Jesus?

Vad karaktäriserar Uppryckandet respektive Hans andra tillkommelse? Lite kortfattat kan man säga att vid Uppryckandet så kommer Han för sina egna och vid andra tillkommelsen kommer Han med sina egna. En kort jämförelse av 1 Tessalonikerbrevet 4:13-17 (församlingens uppryckande) och Uppbarelseboken 19:11-21 (Herrens återkomst till jorden) avslöjar mycket.

Vid Uppryckandet kommer Han till ”molnen” och möter de heliga. Hans återkomst är inte synlig för de icketroende. Endast Kyrkan blir hämtad (Kristi brud) av sin Brudgum. Han kommer för att befria och i nåd ta bort från jorden de som trott på Honom. Detta för att de ska slippa vreden (Vedermödans fasor). Alla troende får vid detta tillfälle uppståndelsekroppar. Världen blir inte dömd och fortsätter därmed att leva i synd. I detta skede är det bara troende som är involverade. Inget tecken måste föregå denna händelse utan den kan äga rum när som helst. Satan blir inte fängslad utan fortsätter sin framfart på denna jord ännu en tid.

Vid Jesu andra tillkommelse återvänder Han till jorden så att alla ser Honom, även de icketroende. Han har med sig de heliga, d.v.s kyrkan. Han är nu krigare, kung och domare. Han kommer i vrede men också med nåd. Han dömer men befriar också de som kommit till tro under Vedermödan. Rättfärdighet blir etablerat och världen fortsätter inte i synd. Många tidstecken måste ske innan denna händelse kan äga rum (t.ex måste ett nytt tempel byggas i Jerusalem). Satan blir bunden i 1000 år och kan inte utöva inflytande på jorden under denna tid.

En slutlig tanke

Som vi sett så kan inte Uppryckandet och andra tillkommelsen vara en och samma händelse. Uppryckandet är en tröstande sanning (1 Tess 4:18). Detta fantastiska fenomen kan äga rum när som helst. Det behöver inte föregås av något tidstecken eller uppfyllnad av någonting, inklusive att alla får höra evangelium, åtminstone inte såsom vi bedömer det (cf. Rom 2:1-16). Detta ska naturligtvis inte påverka vår motivation på något sätt. Varje själ är värdefull, oavsett vilket folkslag personen tillhör. Ordspråksboken 11:30 säger att den som vinner själar är vis. De som för människor till rättfärdighet ska lysa såsom stjärnor i all evighet (Dan 12:3).