Judehatet (antisemitism) då, nu och i framtiden

Judehatet då, nu och i framtiden

Som bibeltroende kristen upphör man aldrig att förvånas över det intensiva och oftast helt orationella hatet mot judarna, både historiskt och i nutid. Varför tänker människor som de gör?  Vad är källan till detta fientliga sinnelag gentemot det hebreiska folket och nationen Israel. Vi hoppas kunna ge ett svar på detta i denna artikel. Det är ett svar som bara går att få genom att förstå vad Bibeln säger om det.

Världens syn på Israel

Historiskt sett ser vi hur judarna drevs ut ur sitt Gudagivna land kort efter Jesu jordeliv för ca 2000 år sedan. Detta var förutsagt i Skriften (5 Mos 4:27; Hes 12:15). Kringspridda i världen har de sedan drivits ut ur länder och empirer gång på gång. Förintelsen i Nazityskland kan fortfarande visa upp levande ögonvittnen, även då många försöker tona ner händelsen eller till och med förneka den. I vår egen generation fattar FN beslut efter beslut för att dra åt tumskruvarna på Israel. Ofta stoppas de på grund av USA:s veto i säkerhetsrådet. Nationerna tycks tävla om vem som kan införa de kraftigaste sanktionerna mot denna lilla av många kallad ”skurkstat”. EU:s högsta domstol i Luxemburg fattade nyligen ett beslutat om att alla varor som kommer från de så kallade ockuperade områdena i Israel måste märkas (för konsumentmedvetande). Detta kan tyckas märkligt då det förnärvarande pågår ungefär 40 väpnade konflikter och ca 150 territoriala dispyter i världen. När det gäller medial uppmärksamhet och politiska åtgärder kommer dock ingen av dem ens i närheten av Israel. EU, USA, Ryssland och många andra har försökt och försöker fortfarande att få till stånd någon form av förhandlingar om ”fred” i Mellanöstern. De är dessvärre nästan uteslutande till Israels nackdel. Hela debatten verkar vara ensidig och präglas i allmänhet av en ovillighet att erkänna Israel och stödja det judiska folket.

Kyrkans syn på Israel

Det som kanske är mera chockerande är de kristnas inställning som inte skiljer sig märkbart från världens människors syn på Hebréerna. Inom katolicismen, ortodoxismen och även protestantismen har det inte varit ovanligt med nedvärderande termer som ”Kristusmördare” och liknade. En enkel googlesökning bekräftar snabbt att judehatet varit utbrett bland kyrkorna. Detta har ofta sin grund i den alexandriska hermeneutiken som senare populariserades av kyrkofadern Augustinus i boken Guds Stad. Ännu ej uppfyllda profetior gällande nationen israel och det judiska folket blev där allegoriserade. Istället för att ta profetiorna gällande Israel och det judiska folket bokstavligt så förandligades de och sägs nu vara uppfyllda i den nytestamentliga kyrkan. Vi kallar det ibland för ”ersättningsteologi” – kyrkan ersätter Israel. Denna teologi har tyvärr allt för ofta hjälpt judehatet på traven. Det är därför enormt viktigt att skilja på Israel, Guds jordiska folk, och församlingen, Guds himmelska folk, när vi studerar Guds Ord, Bibeln.     

Vad Satan hatar mest av allt

Satan hatar profetia mer än något annat. Anledningen är väldigt enkel. Profetiorna uppenbarar hans framtida nederlag och eviga hemvist i eldsjön (Upp 20:1–10). Djävulen ”tror” oftast mer på profetiorna än vad kristna gör idag (cf. Jakob 2:19). Ungefär 27% av Bibeln var profetisk när den skrevs. I runda slängar så har hälften av dessa uppfyllts, mestadels i anslutning till Jesu första tillkommelse. De resterande profetiorna väntar på sitt uppfyllande i ändens tid och i samband med Herrens andra tillkommelse. Fienden vet att dessa profetior är verkliga och hans ultimata mål är därför att förhindra att de uppfylls. Bibeln säger att vi inte ska bli överlistade av Satan. Vi känner ju hans avsikter (2 Kor 2:11). Han vill förleda de troende (Joh 8:44). Ett effektivt sätt att göra det är genom att vilseleda oss angående Israel och det judiska folket. Det är därför av yttersta vikt att vi rätt delar sanningens ord (2 Tim 2:15). Bara Skriften kan avslöja hans planer och intentioner.

Nyckeln till att förstå judehatet

Vi ska inte förvånas över det oproportionerliga hat och förakt vi bevittnar av det judiska folket och nationen Israel. En liten glimt in i Uppenbarelseboken 12:1–17 kan förklara varför detta hat är så uppenbart, återkommande men också tilltagande i vår tid. Här ser vi nämligen att antisemitismen som vi har lärt känna den har ett övernaturligt ursprung. Detta ofta missförstådda skriftställe ger oss en inblick i vad som pågår bakom kulisserna i den andliga sfären. Det som sker i den materiella och synliga världen har sin upprinnelse i den andliga världen. Det som utspelar sig i den politiska sfären vittnar ofta om en tidigare övernaturlig konflikt i änglarnas och demonernas sfär (cf. Dan 10:10-21; Ef 6:10-12).

Israel födelse

Uppenbarelseboken 12:1–5 är en översikt av Jesu jordelivet, från Hans födsel till Hans himmelsfärd.  Vi ser där tre nyckelpersoner – en kvinna (v1), en drake (v3) och en son. Många ryggar tillbaka från att ta till sig uppenbarelseboken, trots att en speciell välsignelse är utlovad till dem som studerar boken (Upp 1:3). Man räds ofta symbolspråket och tror att varje tolkningsförsök blir som bäst en subjektiv åsikt som inte är värd mer än någon annans uppfattning. Symboler måste alltid tolkas utifrån hur de används i andra sammanhang i Bibeln. Först undersöker vi det omedelbara sammanhanget (kapitlet och boken vi studerar). Om inte tillräckligt många ledtrådar ges där tittar vi också på det mera avlägsna sammanhanget (övriga bibelböcker), eftersom Bibeln 66 böcker utgör en helhet.

Vem är den havande kvinnan?

Många bibellärare tänker sig att kvinnan beskriven i versarna 1 och 2 är en bild av kyrkan. Jesus födde dock kyrkan, inte tvärtom. Det kan därför knappast tala om församlingen. Precis som Eva kom från Adams sida (1 Mos 2:21-23) så kom kyrkan ut från Kristi sida (Joh 19:32-34; cf. Ef 5: 25–33). Församling står inte omnämnd en enda gång i Uppenbarelseboken efter kapitel 3. I kapitel 19 kommer dock Herren tillbaka med församlingen, som då är Hans brud. Dessa mellanliggande kapitel (6-18) handlar om den 7-åriga period av vedermöda som kommer drabba jordens innebyggare. Det är en tid då Guds vrede utgjuts över jorden för dess förkastelse av evangeliet och för dess ogudaktighet. Enligt Bibeln är församlingen inte förutbestämd till vrede (1 Tess 1:10; 5:9).

En betydligt trovärdigare tolkning är att det rör sig om nationen Israel. Eftersom ingen ledtråd ges i Uppenbarelseboken angående vem denna kvinna kan vara, vänder vi oss till en gammaltestamentlig bok, nämligen 1 Moseboken. I 1 Mos 37:9–10 ser vi en mycket slående likhet. Där talas det om att solen, månen och de elva stjärnorna representerar Josefs familj, d.v.s. Jakobs tolv stammar som blev stamfäder till den judiska nationen. Fadern är Jakob, Lea är månen (Rakel hade redan dött vid detta tillfälle). Stjärnorna representerar Josefs bröder. Josef var den tolfte sonen (stjärnan) men han berättar historien för familjen. Han är också den som de knäböjer inför. Vi kan därför med stor sannolikhet utgå från att de två första versarna talar om födseln av nationen Israel. Denna slutsats bekräftas också när de följande två symbolerna blir dechiffrerade.

Vem är draken?

Draken i vers 3 är lättare att identifiera, eftersom det står i klartext att han är Satan några versar senare (Upp 12:9). Från ett himmelskt perspektiv ser vi i vers 4 vad som hände i världen innan och runt tiden då Jesus föddes. Satan ville redan från början attackera uppfyllelsen av den första messianska profetian (se nedan) som skulle sätta punkt för hans kontroll över den fallna mänskligheten (cf. 2 Kor 4:44; 1 Joh 5:19).

Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen” (1 Mos 3:15 SFB 2015).

Ett första försök att förstöra det messianska löftet 

Redan i 1 Moseboken kapitel 4 ser vi ett sataniskt preventivslag mot den ”messianska säden” då Kain dödar Abel. Att den handlingen var inspirerad av något mer än bara mänsklig avundsjuka tycks också bekräftas i 1 Johannes 3:12. Vi denna tidpunkt kunde vilken son som helst ha varit uppfyllelsen av denna profetia. När sedan Gud kallar Abraham och ger honom ett löfte om att alla folk ska bli välsignade genom hans avkomma så får Satan ett konkret mål (1 Mos 22:18; Apg 3:25; Gal 3:8) – nationen Israel. Vid denna tidpunkt i historien visste ”draken” att denna profetia kommer att uppfyllas genom någon ättling till Abraham och hans löftesson, Isak (1 Mos 17:15-27). Nu börjar klappjakten. 

Historiska försök att förstöra den messianska säden 

Ett första försök ser vi då Farao beordrar att alla gossebarn ska dödas. Mose blir dock räddad (2 Mos 1-2). Från det jordiska perspektivet ville Farao reducera hebréernas tillväxt som folk. Från det himmelska perspektivet ser vi att det var ett försök att omintetgöra profetian i 1 Mos 3:15.

Ett andra försök att stoppa uppfyllelsen av denna messianska profetia ser vi i 2 Krönikeboken 22:10-12. Där försöker drottning Atalja döda alla kungasönerna. Joas räddas mot alla odds mirakulöst undan den mänskliga slakten. Mänskligt sett var det en vanlig maktkamp om kungatronen, men andligt sett var det ett konkret försöka att förhindra 1 Mos 3:15 från att uppfyllas.

Ett tredje försök läser vi om i Esters bok. Haman försökte att utrota hela det judiska folket som levde inom det persiska imperiet (Ester 3). Gud ingriper återigen. Denna gång genom Drottning Ester. Naturligt sett var det Hamans ilska över Mordokajs vägran att hylla Haman. Övernaturligt sett var det Mörkrets Furste som ville dräpa ”Abrahams säd”, från vilken Frälsaren profeterad i 1 Mos 3:15 skulle komma. 

Slutligen ser vi det kanske mest kända exemplet i form av Herodes barnamord (Matteus 2:16-18). Där räddas Jesus, som då är uppfyllelsen av 1 Mos 3:15, undan Herodes soldater genom att familjen flyr till Egypten under en tid. Vi ser även exempel i evangelierna på hur Satan senare försöker döda Herren, innan Han fullbordar verket på korset (cf. Matt 4:6; Luk 4:29; 22:39-46). Allt detta hade ett sataniskt ursprung.

I och med att Jesu Ord ”Det är fullbordat” uttalades i Johannes 19:30 så var möjligheten att förinta uppfyllandet om det messianska löftet i 1 Mos 3:15 borta. Hans fokus på att förgöra nationen Israel kvarstår dock, om än av ett något annorlunda skäl. Mer om detta senare. Vi har nämligen en person till att identifiera i detta stycke.    

Vem är sonen?

I vers 5 konstateras det att sonen har fötts. Två saker sägs om honom som hjälper oss identifiera vem han är. Först står det att han ska ”styra alla folk med järnspira”. Detta är helt klart en beskrivning av Jesus som kommer att styra världen från Davids tron i 1000 år. Detta framtida messianska styre är beskrivet i detalj i Psaltaren 2, och då speciellt i vers 9 (cf. Jes 9:1–7). Det står också att detta barn blev uppryckt till Guds tron. Detta talar om Jesu himmelsfärd som beskrivs i Apostlagärningarna 1:9.

Sonen är med andra ord ganska lättdefinierad. Poängen i detta stycke är att Satan har hårdbevakat den messianska ätten genom hela Gamla testamentet. Israel var ju nationen där Messias skulle födas. Draken har därför gjort allt i sin makt för att krossa Abrahams säd och därmed hindra det Judiska folket och hela mänskligheten att få sin Messias (cf. 1 Mos 22:18). Vad är då nästa steg i djävulens plan?

Israels framtid

Satans måltavla är fortfarande Abrahams fysiska ättlingar, nationen Israel. Nu när 1 Mos 3:15 redan blivit uppfyllt finns det andra profetior som oroar honom. Två i synnerhet utgör ett hot mot hans framtida ställning, makt och existens. Båda hittar vi Uppenbarelseboken kapitel 22. Den första har att göra med Jesu andra tillkommelse, då Tusenårsriket börjar. Då kommer han att bindas i 1000 år (Upp 22:2). Den andra har att göra med hans eviga hemvist. Efter frisläppande då de 1000 åren passerat följer ett kort uppror.  Detta slås omedelbart ner (Upp 20:7–9). Då återstår bara verkställandet av den dom som uttalades för 2000 år sedan i samband med Jesu jordeliv och försoningsverk på korset (cf. Joh 12:31). Satans slutliga och eviga vistelseort är eldsjön (Upp 20:10).

Fienden vill uppenbarligen förhindra att denna horribla framtid blir verklighet. Eftersom riket kommer sättas upp när Israel tar emot sin Messias (Matt 23:39). Guds instrument för att sätta upp detta rike är alltså nationen Israel. Såldes är Israel fortfarande Satans primära hatobjekt. Om han kan utplåna nationen Israel med det judiska folket så betyder det att dessa, ur hans perspektiv, avskyvärda profetior inte kan bli uppfyllda. 

Kontexten är nu Vedermödan

Mellan versarna 5 och 6 i Uppenbarelseboken 12 har vi ett tidsintervall som är minst 2000 år, eller hur lång kyrkans tidsålder nu kommer vara. Versarna 6–18 beskriver den andra halvan av Vedermödan. Denna period varar således 3,5 år, eller 1260 dagar (42 ”profetiska månader” med 30 dagar i varje månad). Denna period beskrivs väldigt utförligt i Matteus 24:15-28. Antikrist kommer sätta sig i templet i Jerusalem och begära tillbedjan (Matt 24:15; cf. Dan 11:31). När judarna förstår att de blivit förrådda kommer de att tvingas fly från Satans vrede. En förföljelse bryter nu ut som saknar motstycke i historien. Som tidigare nämnts, denna period varar 3,5 år (den andra halvan av den sjuåriga Vedermödan som också kallas Jakobs nöd (Jer 30:7).   

Varför flyr kvinnan (Israel)? 

I versarna 7–12 får nu en liten inblick i Satans fall, där antagningsvis en tredjedel av änglarna föll (cf. Jes 14:12-17; Hes 28:13-19). Fram till denna tidpunkt har Mörkrets Furste haft tillgång till himmelen där Guds tron står. Han har agerat som åklagare för de troende (v10; cf. Job 1:6). Nu förlorar han sin tillgång till himlen och blir nedkastad på jorden. Himlen gläds, men jordens innebyggare varnas därför att ”hans vrede är stor” (v12). Han vet att det nu bara är 3,5 år tills hans fängslande. Tusen år ”går fort” och därefter väntar eldsjön. Han vet nu att enda möjligheten att förhindra detta är genom att utrota hebréerna så att riket inte kan etableras. Kvinnan (Israel) flyr alltså undan denna desperata vrede. 

Vad händer under Vedermödans andra hälft?

I versarna 13 till 16 ser vi hans våldsamma försöka att åstadkomma Israels utrotande. Det sker uppenbarligen i två steg. I första steget attackerar han kvinnan som fött barnet, d.v.s. nationen Israel som Messias kom från (v13). Gud bereder sedan en plats av beskydd för henne öknen (v14). Örnens vingar har inget med flygplan att göra även då det naturligtvis skulle kunna vara fallet. Det talar snarare om Guds övernaturliga ledning och beskydd (cf. 2 Mos 19:4; 5 Mos 32:11–12). Många bibellärare tänker sig att denna fristad för det judiska folkets är staden Petra i nuvarande Jordanien. Det är fullt möjligt, men kan inte fastslås med all säkerhet. När nu Israel är skyddade tar djävulen till drastiska metoder.   

I versarna 15–16 läser vi om det andra steget i planen att undanröja judarna. I vers 15 ser vi ett övernaturligt försök att dräpa folket, möjligen genom någon slags översvämning. På samma sätt ser vi ett övernaturligt ingripande från Gud i vers 16 genom att jorden ”öppnade sin mun och svalde floden”. Det är lönlöst att spekulera vidare angående hur detta kommer att ske. Vi vet vad vi behöver veta.

När Satan i versarna 17 och 18 inser att han misslyckats i sitt försök att utrota Israel så vänder han sig mot alla andra troende vid denna tid. De som kommit till tro på sanningen under Vedermödan och som delar den troende judiska kvarlevans tro och övertygelser. Med andra ord så är det ett sista raseriutbrott riktat mot alla dem som är på Guds sida. Det grekiska ordet för ”raseri” är orgizó från orge’ och talar om en ”permanent eller fixerad ilska”. En vrede som inte känner några gränser. Hans desperation är såldes stor. Han kommer dock att misslyckas i sitt försök att utplåna judarna. Israels framtid är därför ljus.

Israels framtid      

Vi ska inte fördjupa oss allt för mycket i detta, eftersom det inte är inkluderat i texten som varit i fokus för detta studie. Vi vill dock definitivt säga några saker. Israels framtid är nämligen mycket ljus. Vi kan kortfattat konstatera ett antal välsignelser. För det första så kommer efter vedermödans fasor hela Israel (kvarlevan som Gud beskyddat under denna period) att bli frälst (Rom 11:26). De kommer att se på Honom som de genomborrat (Sak 12:10; cf. Joh 19:37). En ganska uppenbar hänvisning till Hans korsfästelse. För det andra så kommer de att bli etablerade i sitt eget land, och grannarna kommer inte längre att hota dem (Amos 9:15; Hes 34:28). En ganska ofattbar tanke med tanke på hur det ser ut i Mellanöstern idag. För det tredje så kommer alla nationer att få del av deras välsignelse, uppfyllandet av 1 Mos 22:18 (cf. Sak 14:16). Makten utgår då från Jerusalem där Kristus styr från Davids tron (Jes 9:7; Luk 1:32-33). Satan misslyckades och är nu bunden i tusen år. Han väntar på sin slutdestination – eldsjön. DÅ kommer antisemitism och judehat att vara ett minne blott. Han som var roten och inspirationen till det är nu oskadliggjord i all evighet – Halleluja!

Hur tillämpar vi detta i våra liv?

Vi har sett att judehatet inte är rotat i något mänskligt eller jordiskt. Det har sitt ursprung i den fallna änglavärldens sfär. Satans desperata försök att hindra hans eget framtida nederlag omskrivet i bland annat 1 Moseboken 3:15 och Uppenbarelseboken 22 är orsaken till detta hat som inte vet några gränser eller följer någon mänsklig logik. Hur ska då vi som Bibeltroende kristna förhålla oss till det vi ser?   

Var inte förvånad

Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel” (2 Kor 11:14 SFB 2015).

Antisemitism dyker upp på de minst oväntade platser och situationer. Satan förklär sig till en ljusets ängel (2 Kor 11:14). Vi ska därför inte förundra oss över judehatets proportioner eller ”kreativitet”. Det har ett övernaturligt ursprung och är därför inte logiskt.

Ha urskiljning

Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället” (Ef 5:11 SFB 2015).

Genom vad vi tagit del av här har vi tillräckligt med ammunition att skjuta tillbaka på fienden. Vi vet vad som är judehatets ursprung, vare sig det yttrar sig i politiken eller i teologin. Vi kan med Guds hjälp avslöja det när det lindas in i humanistiska termer eller i ”ersättningsteologi”. 

Ta inte del av det

Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl orättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? (2 Kor 6:14 SFB 2015).

Var helst antiisraelpropagandan sätter upp sitt fula tryne så låt oss inte ryckas med av det. Be för Israel och för det judiska folket. Kom ihåg att den som välsignar Israel ska bli välsignad och den som förbannar Israel ska bli förbannad (1 Mos 12:3). Det gäller både individer och nationer.